När jag gick i gymnasiet var det en tjej i min paralellklass som jag inte tålde. Och hon tålde inte mig. En dag bestämde jag mig för att skolka en lektion när jag satt och rökte på rasten. Och uppenbarligen gjorde hon också det. Så när lektionen började så satt bara jag och hon kvar i rökrummet. Ensamma. Och eftersom vi umgicks med samma personer så satt vi typ mittemot varann.
Så vi började snacka. Och blev typ polare. Så pass att vi flyttade ihop och var sambosar i två år. Hon blev tillochmed gudmor till Tonåringen. Men efter några år tappade vi kontakten. Hon var singel och levde livet medan jag var småbarnsmorsa där tiden flyter ihop. Ni som har barn vet, när det går flera månader innan man hörs men det känns som en vecka. Fast kanske inte för den andra parten.
För ett par veckor sen fick vi kontakt på Facebook. Och på fredag ska vi träffas. Därför ringde hon upp för att bestämma tid och plats. Och är det inte fantastiskt? Femton år är helt borta. Dom har fanimej inte existerat. Skillnaden är väl att hon är småbarnsmorsa medan jag är singel och lever livet.
3 kommentarer:
Låter spännande. Ha det skoj!
Så kul! Ser fram emot den fortsatta berättelsen.
Så klart jag kommer ha skoj! Älskar ju att socialisera med både nya och gamla vänner! :-)
Skicka en kommentar