Jag och min mamma

Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till mina föräldrar. Båda två. Trots att de separerade när jag var runt sex år. Mamma var en ganska bra mamma fram tills hon tog till flaskan. Då var jag runt tolv. Och sen dess har hon varit en elak häxa. Typ. Framför allt när hon är på fyllan. Och det är hon för det mesta.

De senaste tio åren har jag inte brytt mig så mycket om min mamma. Jag har kommit så långt att jag sagt att jag inte bryr mig om hon dör. Att det nästan skulle va skönt att slippa hennes jävla fyllesamtal i tid och otid. Och droppen var när min morfar dog 2003, då brann det totalt mellan oss.

Hur som helst. Sen i somras har hon blivit lite annorlunda. Hon har inte ringt och varit elak. Utan snarare tvärt om. Hon har varit glad för att få prata med mig. Hon kom tillochmed ihåg min födelsedag. Vilket hon inte har gjort sen jag typ fyllde 31. Så när hon fyllde år för två veckor sedan så skickade jag ett sms. Där jag grattade henne. Tänkte att det kunde jag ju bjuda henne på. Visa att jag kom ihåg liksom. Så hon ringde tillbaka och tackade. Och lät riktigt glad. Så glad att hon bjöd över mig på palt. En favoriträtt som jag inte har ätit på 15 år eller så. Imorgon skulle middan vara.

Jag känner min mamma alltför väl. Så jag räknade med att det skulle bli inställt. Det brukar bli det när vi har bestämt nånting. Så idag tänkte jag smsa'a och fråga. Men hon sms'ade före mig och frågade vilken tid som passade. Behöver jag säga att jag blev förvånad? Så nu sitter jag här och är nervös för imorgon. Helt sjukt att man känner så när man ska träffa sin egen mor.

Fast än är jag inte på väg. Hon kanske ställer in imorgon istället...