Vilken dåre!

Efter kräftskivan bestämde jag mig för att Dalmasen inte var någon kille att satsa på. Det visste jag innan. Men jag ville ändå ta ett snack med honom. Och det fick jag när vi var ute på Ingarö. Det var inte så att jag sa något till honom, men jag hade bestämt mig.

So far, so good.

För en liten stund sen ser jag att han skriver en kommentar på Facebook. Alltså inte till mig, utan allmänt. Så jag går in på hans sida. Där grattar människor honom för hans lilla bebis! Idag har han alltså blivit pappa. Och kräftskivan var för två veckor sen. Hur kan en människa vara så totalt egoistisk? Han har alltså varit ett svin mot mamman till barnet. Och ett svin mot mig som inte visste nånting.

En minut senare har jag en vän mindre. Och det var inte jag som tog bort honom. Utan han tog bort mig. Antingen för att han villl radera mig från sitt samvete (vilket jag hoppas är orsaken). Eller så vill han inte att jag ska se alla grattis på sin sida. För det kan jag inte göra nu. Är det av den anledningen han har tagit bort mig, så hoppas jag av hela mitt inre att han ska ringa nån dag. Och jag ska vara så förberedd.

Stackars mamman till barnet.