Jag var på den årliga tandkontrollen imorse. Och det var inga konstigheter. Inga hål och bort med lite tandsten. Det var bara en liten grej som grusade maskineriet.
Hon tjatar om att jag ska operera bort en visdomstand. Och sist (har bara hänt en gång) jag opererade bort en tand hade jag ont i typ en vecka. Ordentligt ont. Så jävla ont att jag bråkade med Lullen hela veckan eftersom jag inte orkade ta hänsyn eller va trevlig. Så ont att jag på allvar funderade på att ta självmord. Med värktabletter. Starka värktabletter. Denna värk fick mig att bestämma mig för att aldrig mer avlägsna en tand i min mun. ALDRIG!
Specialisten som opererar bort tänderna är på min tandläkarmottagning ungefär varannan månad. Och när tandläkaren började mumla nåt om januari sa jag NEJ. Men av nån konstig anledning så tackade jag ja till en tid i mars. Eeh?!?
Jag kommer att ha ångest till veckan innan tiden. Sen kommer jag avboka den. Och sen kommer jag ha ångest för att jag kommer få världens problem med tandjäveln eftersom min tandläkare förutspår det.
Vilken jävla losersituation...
2 kommentarer:
Fast...kan man inte chansa och ta bort den OM den börjar krångla?
Men jag är ju livrädd för att ta bort den! Annars hade jag redan gjort det.
Skicka en kommentar