Jag har legat i dvala sen i torsdags. Jag har knappt varit utanför dörren trots att solen och våren har knackat på dörren. Teven och sängen har varit mina bästa polare. Och påskångesten min fiende. Det är vid högtider som jag känner att jag splittrat en familj. Och då får jag en svår ångest. Trots att jag inte ångrar mig.
Men nu är jag på gång igen.
Tror jag.
5 kommentarer:
Jag trodde fan att du hade dött, eller nåt!
Vart lite orolig här men det är sååååå skönt att se att du är på "banan" igen!!! Kramar :)
Nästa påsk kan vi ha kundvagnsrace på Klippet och sen ölhävning på en pub. Jag lovar att påskångesten håller sig borta då, långt borta.
Fasen.... så här får du inte göra igen ... kanske dumt att skälla du när du är tillbaks ... men man har ju undrat och undrat... snart är våren här på riktigt och det brukar hjälpa... stå ut...
:-) Tänk att man saknad ibland! :-)
Skicka en kommentar