Det var en mycket trevlig eftermiddag måste jag säga. Allt var som vanligt (nästan). Fast vi kramades kanske lite hårdare och längre än vanligt. Men det får man göra såna här dagar...
Mitt största orosmoln var om min pappa skulle komma. Han och jag har inte pratat med varandra sen min 40-årsdag. Då ringde han och skällde ut mig efter noter i 20 minuter. Jag vet att han är i Stockholm och att han eventuellt skulle dyka upp. Men det gjorde han inte. Skönt så. Men jag bävar inför begravningen. För då lär han komma...
2 kommentarer:
Usch, trist att läsa om din relation till din pappa. Men det är ju bara att ignorera. Och skönt att det kändes bra att träffa din kusin.
Singel: När man haft en dålig relation till sina föräldrar mer eller mindre hela livet, framförallt det vuxna livet, så vänjer man sig...
Skicka en kommentar