Jag har mycket på jobbet nu. Så pass att jag börjat andas i övre delen av lungorna. Och axlarna har åkt upp ett par hack. Men det var jag förberedd på så här efter semestern.
Fast det blir inte bättre av att åka på Kungsholmens smala gator med en busschaufför som gör allt för att komma ifatt bussen som gick tio minuter tidigare.
Jag och kollegan satt och skrattade så tårarna rann när han körde i raktframfilen men svängde vänster. Rött ljus för raktframåkande och vi höll på att svimma. Tills vi såg att vänstersvängspilen lös grön. Dessförinnan hade han tvärbromsat, gasat, tvärbromsat och gasat fullt i korsningar. Jag tror han klippte en pensionär utanför Sabbatsbergs sjukhus.
När han väl stannade vid Fridhemsplan var det någon som frågade om han var sen. Men han konstaterade att han låg +3 med ett leende! No kidding!!! Han hade ju kört på trottoarer och i cykelbanor. Typ. Det var säkrast att trycka på stoppknappen så fort vi lämnade busshållplatsen innan, annars hade han nog inte hunnit stanna.
Jag sa till kollegan att jag hoppas vi ses imorgon eftersom hon skulle fortsätta skräckfärden.
Skrattade gjorde vi. Men jag är knappast lugn och avslappnad nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar