Det är lite svårt att sammanfatta nästan två år i ett blogginlägg. Ganska omöjligt faktiskt. Men några stolpar kan jag sätta ut. Alltid något!
Jag hade en sån tur att jag fick tag i ett nytt boende. Dessutom på Lilla Essingen. Vilket är mitt favoritområde. Med balkong och sjöutsikt. Där fick jag ett 3-årskontrakt. Och i maj har jag bott här i två år. Därför är det snart dags att börja lägga ut lite krokar. Eller i alla fall lägga upp en plan.
Min gamla hyresvärd som kom hem med en hjärntumör är död nu. Han fick ett år av läkaren. Men levde 8 månader längre. Han dog i september 2015. Ännu en skitsak från året som gud glömde.
Jag fick nya arbetsuppgifter på jobbet. Som gjorde att jag slutade söka jobb. Mer ansvar och befogenheter. Och förtroende. Tyvärr har jag fått arbeta i uppförsbacke med underbemanning och långa arbetsdagar. Vilket gjorde att jag fick mindre och mindre fritid. Som i sin tur gjorde att jag sov mig igenom helgerna. Ofta med migrän som en extra krydda.
Jag började träna något så roligt som Nordic Military Training. Absolut den roligaste träningen som jag provat på. Ever. Tyvärr åt jobbet även upp den tiden. Men nu ska jag börja igen har jag bestämt. Bara det blir lite varmare. Träningen är nämligen utomhus. Året runt. Oavsett om det är minus femton grader.
Dottern bor fortfarande ihop med pojkvännen på Söder. I sommar har dom varit ihop i fyra år. Jag kan tycka att det borde bli dags för en liten present till mig. I form av ett mormorsskap. Samtidigt är dom väl lite för unga (25 i år). Men jag hoppas och längtar tills en dag när jag kanske kan få bli en snäll mormor.
Kärlekslivet är fortfarande obefintligt. Jag tror att jag varit singel för länge. Hittar fel hos dom jag träffar och tycker att män är rätt dumma i huvudet. Det sägs att man blir mer kräsen ju längre man är singel. 7 år har gått. Visst är jag kräsen. Eller så har jag råkat krossa en spegel vid något tillfälle. Också.
Det var väl det viktigaste.
