Tonåringen skulle på ett möte klockan 19:00 på Västmannagatan. Så hon ringer mig för att fråga vägen när hon nästan är på plats. Eftersom hon inte hittar så bra. Och inte har nåt större lokalsinne.
Kvart i ringer hon mig och står vid Norra Bantorget. Därifrån tar det max fem minuter att gå. Om man heter Singel och hittar rätt bra. Jag försöker lotsa henne så gott jag kan, men helt plötsligt är hon på Wallingatan. Vilket inte är en större katastrof eftersom den korsar gatan hon ska till. Men då måste man veta om man går mot Kungsholmen eller Stureplan. Och det visste inte hon.
Så det hela slutar med att jag står och skriker och hon gråter. Och vet inte vart hon ska gå. Och klockan är 18:58.
Fy fan vad jag hatar mig själv ibland...
Som tur är ringde den som anordnade mötet och eftersom jag vet att fröken stog bara några meter från adressen så ordnade det sig nog. Eftersom jag inte har hört nånting.
Och ja. Jag har textat ett förlåt till henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar