2,5 veckor senare...

Jahapp!

Inget jobb ännu. Har blivit kallad på intervju på alla fyra tjänsterna jag sökt. Ett av dom ville jag inte ha när jag väl fick höra om tjänsten. Ett annat gick vidare med två andra. Synd för dom. För det jobbet hade jag kunnat tänka mig faktiskt. Det tredje som på papperet verkar roligast har jag kommit till steg 3. Dom gjorde först ett urval på 15 personer som fick göra ett personlighets- och begåvningstest där dom plockade ut sex kandidater. Fråga mig inte hur jag slank igenom. Därefter var jag på intervju 1 där dom plockade ut ett par. Och på måndag ska jag på intervju 2. På den fjärde tjänsten är jag kallad till intervju 1 om drygt en vecka. Men jag är petig. Tar inte vad som helst. Så jag får se hur det blir.

Sen då?

Just ja. Kärleken...

Jag har inte varit kär på cirka 7 år. Och då var det i en idiot visade det sig ganska fort. Sen dess har jag varit ganska avståndstagande mot killar som visar något intresse. Som tillslut har blivit att jag generellt tycker att män är helt dumma i huvudet. Och det har jag tyckt ganska länge nu.

Det finns en person som har visat sitt intresse till mig ganska länge nu. Men jag har som vanligt varit stenhård. Men han har liksom inte gett upp. Och han har heller inte varit jobbig. Utan mest hållit sig i bakgrunden. Men ändå visat intresse.

Vi dejtade för två veckor sen. Och även på söndan. Och onsdan. Och torsdan. Och fredan. Och lördan. Och söndan. Och måndan. Och tisdan. Och onsdan. Och torsdan...

Det känns ganska bra!

Lite fjärilar. Kanske lite rosa moln. Mycket tankar på honom när vi inte ses. Rysningar vid beröring. Dumflin vid sms...

Typ.

Ska det här året bli det bästa på länge?