Har varit med min nyfunna bror och kollat fotbollsmatch. Låt oss säga så här: Han är ingen turmascot för Djurgårn.Vi förlorade! Med en jävla massa mål.
Fast jag tycker att det var kul att träffas i alla fall. En brorsa liksom! Men han får inte följa med på derbyt på söndag...
Och biran sköljer jag just nu ner med massa vatten. Jobb imorgon.
3 kommentarer:
Ok ingen tur-kille.
Det intrfessanta är vad han är. Berätta hur var det att träffa sin bror efter 33 år. Är ni lika, känns han som blod-är-tjockare-än-vatten, eller är han bara en 33-åring who ever?
Säger samma som Kristina. Jag är också nyfiken.
Det kändes kul! Eftersom han har min pappas ögon och näsa så är det svårt att inte känna någon typ av blodärtjockareänvatten. Men samtidigt så känner vi ju inte varandra.
Skum känsla. Men positiv.
Och förhoppningsvis lär vi känna varandra framöver...
Skicka en kommentar