söndag 30 mars 2014

Sorg

Det var allsvensk premiär idag. Cirka 5 000 Djurgårdare åkte ner till Helsingborg för att stötta sitt lag. Men någonstans där försvann glädjen. En helt vanlig supporter misshandlades till döds på vägen till arenan. En kille i min ålder. En fyrabarnsfarsa som ville kolla sitt favoritlags bortapremiär.

I olika forum skrivs det om att han var huligan och han får skylla sig själv. Att han borde hållt sig hemma för att ta hand om sina barn. Fast han var inte huligan. Och sen när får man som förälder inte åka iväg med några kompisar för att gå på fotboll? Eller göra något kul utan barnen över huvud taget. Jävlar vilken dålig morsa jag måste ha varit genom åren.

Beatrice Ask pratar om att det är supporterkulturens fel. Och jag blir mer och mer förvånad över hur okunniga och katigoriserande väldigt många människor är.

AIK- och Djurgårdssupportrar tycker inte om varandra. Man skulle kunna säga att jag "hatar" AIK. Fast jag har både vänner och släktingar som hejar på det laget. Så det är ju bara själva klubben som jag inte gillar. Men i såna här stunder står vi enade. Mot vad Beatrice Ask säger. Mot vad alla som inte har någon koll tror. Detta är vad som händer just nu.


 
 
Observera att det finns andra lags halsdukar för att visa sitt stöd. Supporterkulturens är inte fylld av våld. Supporterkulturen är fylld av kärlek.

Inga kommentarer: