Vänner från förr

Det ringde på min telefon igår. Det var ett nummer jag inte har bland mina kontakter. Så jag svarade inte. Det ringde ännu en gång, men den här gången lämnade personen ett röstmeddelande. Så jag ringde upp och lyssnade på mobilsvaret. Det var en barndomsvän som jag inte har kontakt med längre. Hon har nämligen sagt upp bekantskapen med mig sisådär 3-4 gånger genom åren. Sist var för snart sex år sedan. Några år innan hade hon också sagt upp vår vänskap, men efter något år ringde hon upp mig och låtsades att ingenting hade hänt. Men jag hade ju inte glömt, så jag återtog aldrig någon kontakt. Tills för sex år sedan.

Såg nämligen av en händelse att hon äntligen hade blivit mamma och skrev ett grattis-meddelande. Till svar blev jag anklagad till att mött henne på On Off, sett henne och inte hälsat. Eftersom jag aldrig är på nämnd elektronikkedja så förnekade jag det hela och fick följande till svar: "Jag känner igen dig Singlan! Om det var Lullen vet jag inte, men det var en yngre tjej som gick tillsammans med dig och jag antog att det var din dotter. Det var nu i slutet av februari - jag och min kille var dit för att hämta ut en ny digitalbox. I mina ögon sett, tror jag inte på dig, inte heller litar jag på dig - så för mig får du ha gjort precis som du har velat - mig spelar det ingen roll! Tack så mycket för att du gratulerade mig, men hoppas att du respekterar att jag i fortsättningen inte vill ha något som helst att göra med dig. Du har, under min uppväxttid, varit en sån otrevlig människa - inte bara då, utan senare också. Du är en så kall, bitter och egenkär människa och sånna som dig vill jag inte ha att göra med. Du behöver inte ens svara på det här mailet - för gör du det, så kommer det ändå bara att kastas direkt utan att läsas."

Det som störde mig mest är det som stört mig tidigare, hon låter mig inte bemöta anklagelserna. Hon vill att JAG ska respektera att hon inte vill ha kontakt. Och mitt svar på anklagelserna kommer inte att läsas. Jag blir så förbannad (igen) att jag kokar!

Jag ringde aldrig upp min före detta vän igår. Däremot skrev jag ett låååångt mejl där jag gick igenom de perioder vi haft kontakt och varför vi sedan har tappat kontakten. Från min synvinkel. Vem som egentligen varit kall, bitter och egenkär. Framförallt bitter. För inte är det jag i alla fall. Är inte riktigt den typen... Mest förbannad blir jag på mig själv eftersom jag lägger energi på henne. Nu har hon fått en statusuppdatering på Facebook, ett jävligt långt mejl och ett blogginlägg.

För en stund sen skrev hon ett sms där jag kunde strunta i hennes meddelande från igår eftersom hon var full, dum och sentimental. Så jag gissar att hon läst mejlet. Inte för att jag tror att hon inser hur illa hon betett sig genom åren, men jag har fått ett avslut i alla fall och kan gå vidare med mitt liv.

Fast är det inte lite fräckt att klampa ut och in ur folks liv lite som man vill?

Sömn - något fantastiskt

Jaha!?! Är julen över?

Jag har i princip sovit mig igenom hela julhelgen och mellandagarna. Förmodligen mest på grund av starka värktabletter mot tandvärken. Och lite av utmattning.

Men nu är jag tillbaka! Utan tandvärk. Och värktabletter. Tandroten måste opereras bort. Men det är ett problem som jag tänker ta tag i nästa år.

Nu måste jag planera för nyårsafton.

Färdig!

Sen jag separerade från exet så har mina jular sett lite annorlunda ut. Dottern har nämligen alltid firat sin jul hos sin farmor och farfar. Och det vill jag ju inte ändra på. Därför har vi alltid julmys den 23:e istället. Vi hjälps åt att göra julmaten, vi slår in julklapparna, gör julgodis, dricker glögg och har det allmänt mysigt. Sen när klockan slår tolv öppnar vi våra julklappar. Nästan bättre än ett traditionellt julfirande faktiskt.

Lullen har ju flyttat hemifrån. Fast vi ska ju självklart fira jul som vanligt. Därför kommer hon hit redan i natt när hon slutat jobba. Men jag har redan slagit in alla julisar, skinkan står i ugnen så att den är klar när hon och pojkvännen kommer och hela lägenheten är storstädad. Det enda som inte är klart är maten, godiset och myset.

Jag har nog aldrig varit så färdig inför jul i hela mitt liv.

Skönt!

Tandproblem

Jag har haft ganska tur med mina tänder i livet. Jag har knappt haft några hål, sista gången  var i tolvårsåldern. Då fick jag göra en rotfyllning som jag senare (typ 20 år senare) fick göra om. Som nästan 10 år efter det var tvungen att opereras ut. Och det var för 3 år sen (tror jag att det var). Efter den operationen mådde jag skitdåligt och jag svor på att aldrig mer ta bort fler tänder.

Förra året tyckte min tandläkare att det var dags att ta bort en visdomstand som aldrig kom upp. Och eftersom det är en specialist som gör detta så fick jag en tid nästan ett halvår framåt. Så jag tog den. För jag tänkte ändå avboka den. Men det glömde jag bort. Och försökte avboka tiden dagen innan. Men min tandläkare förstod vad som var i görningen och gav mig lugnande istället för att jag skulle strunta i att ta bort tanden. Efterspelet efter denna borttagning var lika jävlig som gången innan. Och därför så kommer aldrig nån få skära i min mun något mer. Har jag bestämt.

Här om dagen fick jag världens tandvärk. En sån där som gör ont i halva käkbenet och upp i örat. Så jag ringde till min tandläkare och fick tid morgonen efter. Det visade sig att han som tog bort visdomstanden inte har tagit bort roten. För den ligger för nära en nerv som kan ge nån typ av förlamning i ansiktet. Jag förstod att min tandläkare blev förbryllad. Så innan hon skrev ut något recept på antibiotika ville hon rådfråga en annan tandläkare (hennes man) som skulle komma vid 11-tiden. Därför skulle hon ringa efter 11. Jag gick till jobbet med tandvärken, och när jag har kraftig värk länge så orkar jag tillslut inte. Det tar på psyket liksom.

Dagen gick och tandläkaren ringde inte. Jag satte 15 som tidsgräns tills jag skulle ringa tillbaka. Men strax innan ringde hon. Och förklarade att hon har letat efter en kirurg som vill göra ingreppet. ?!??! Jag skulle ju bara få antibiotika och värktabletter var min kommentar. Men hennes svar var att jag måste ta bort roten. Och eftersom den ligger nära en nerv så måste en specialist ta bort den, men ingen vill göra jobbet för att nerven ligger för nära.

Där någonstans fick jag panik. Och började störtböla. För jag såg mig själv med ansiktsförlamning och massor av värk. Jag är inte en människa som gråter offentligt. Förutom när jag blir rörd. Men gråta som ett barn gör jag bara inte. Detta var i torsdags.

Min tandläkare skrev ut antibiotika och värktabletter och på kvällen (vid 21-tiden) ringde hon och sa att hon och hennes man hade tittat på mina gamla röntgenbilder och jämfört. Man kunde se på dessa bilder att roten har flyttat sig och låg inte lika nära nerven som tidigare. Därför tyckte hon att en operation innan jul förmodligen inte behövde göras. INNAN JUL??? Nä, det hoppas jag verkligen inte.

Nyss (på en lördag) ringde hennes man och frågade hur jag mådde. Han förklarade att min kropp håller på att stöta bort roten och det är därför som jag måste operera bort den. När kroppen stöter bort något kan det innebära att antibiotikan som jag tar ibland inte hjälper. Han fortsatte med att man i så fall kan skriva ut starkare antibiotika så att en kirurg slipper operera akut under julhelgerna. Han sa också att jag kan ringa honom när som helst om jag får feber eller ont. Vilken tid på dygnet som helst. Men om det blir för jävligt ska jag uppsöka en tandakut.

Utsikten för den här julen ser väl sådär ut.

Men jag måste säga att min tandläkare och hennes man verkligen lägger ner tid och visar att dom bryr sig. Jag har svårt att tro att en tandläkare på folktandvården skulle lägga ner så mycket fritid på mig.

Om att få panik

Jag var och skulle göra gastroskopi idag. Och tamejfan nästan varenda människa jag berättat för har värsta historierna att berätta. Så jag åkte dit imorse. Som ett nervknippe. Sköterskan försökte lugna ner mig. Likaså läkaren. Så tillslut tog jag några djupa andetag och la mig ner. Tills dom precis skulle börja. Då fick jag panik. Riktig jävla panik.

Pinsamt.

Men då fick jag en spruta. Och sen var det över på typ två minuter. Och jag var lugn och fin. Varför ger dom inte lugnande på en gång istället?

Nu var det ju så att jag måste tillbaka dit om 5-6 veckor igen. För tydligen har jag både magsår och nån jävla läcka i övre magmunnen. Men först ska jag äta medicin. Typ varje dag i resten av mitt liv.

Det går bra nu med andra ord! Fast nästa gång ska jag ha en spruta först!

Ibland har man tur!

Bussarna har börjat gå igen! Även om det är kaos i tunnelbanan så har jag vunnit halva resan.

Fast det är varmt här!

Skickat från min Windows Phone

Hej och hå!

Jag har en massagetid inbokad klockan 17:30. Och eftersom inga bussar går i innerstan och inga taxibilar gick att beställa 5 timmar innan förbeställd tid så är det bara att sätta på sig vinterstassen och börja promenera.

Men jag ska vara tacksam över att jag kan promenera. Vissa människor lär nog sova över på sina arbeten idag...

Smart drag!

Jag behövde jobba över igår. Så jag tog med mig datorn hem. Och jobbade hemma. Det visade sig att vara ett smart drag. För det betyder att jag kan jobba hemifrån idag också. Man måste ju bidra till att inte göra kaoset i SL-trafiken ännu värre.

Så här sitter jag med ett gäng tända ljus mitt på dagen.



Utanför mitt fönster. Plogbilen har varit här i alla fall.



Lite nervös...

Min dotter har aldrig varit utomlands utan någon vuxen. Ja alltså vuxen som i över 40 år. Att hon är 21 räknas inte. Sist gick det ju sådär när hon och jag var i London och missade planet hem.

Om några minuter lyfter hennes plan till London. Den här gången åker hon med sin kille. Och jag har ingen aning om hur bra lokalsinne han har. För hon har det inte alls. Dessutom blev hennes mobil stulen i dagarna så dom har bara en telefon med sig.

En vecka ska dom vara borta. Hur ska JAG överleva under den tiden?

Ett glas vin?

Jag har bantat i snart tre veckor. Och visst har det gett resultat. Fast jag vet inte hur mycket. Det får jag se när jag är klar. Om en dryg vecka alltså.

Bästa väninnan smsade igår och frågade om vi skulle ta ett glas vin idag. Det händer typ aldrig. Så jag kände att det är värt att fuska lite. Frågan är om det bara blir ett glas?

Den som lever får se!