Shit vad man märker att man har saknat närhet när man väl får det igen. Att vakna med någon som legat och hållt om en hela natten, att känna hur en annan människa åtrår en, att ligga i en säng flera dagar och bara prata, att inte kunna vara ifrån varandra, att höra små kärleksförklaringar... Det är helt jävla underbart!
I övermorgon åker jag till London och det kunde nog inte kunnat komma mer olägligt men vafan! Det är bra att sakna en annan människa också. Men igår var jag ifrån honom i typ 10 timmar och det kändes som en hel evighet. Fatta hur jag då ska känna mig när jag är borta i fem jävla dar?!? Och vi lär ju inte ses den dagen jag åker och den dan jag kommer hem heller. Vi kommer helt enkelt inte att ses på en vecka. Lång tid är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar