I'm alive!

Jag låg med migrän igår. Och orkade inte starta datorn. Dessutom lyckades jag trycka fel kod på telefonen tre gånger. Och PUK-koden hade jag på jobbet. Så jag kunde inte blogga från mobilen heller. Därför har jag inte bloggat.

Träffen hos mamma gick över förväntan faktiskt. Vi satt och babblade om allt möjligt. Lite senare kom Tonåringen och då hade vi ännu mer att babbla om. Men det är ju inte så att jag kommer åka och hälsa på var och varannan månad bara för att vi umgicks en dag/kväll. Jag håller mitt säkerhetsavstånd. Och kommer nog alltid göra det så länge hon lever.

Jag och min mamma

Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till mina föräldrar. Båda två. Trots att de separerade när jag var runt sex år. Mamma var en ganska bra mamma fram tills hon tog till flaskan. Då var jag runt tolv. Och sen dess har hon varit en elak häxa. Typ. Framför allt när hon är på fyllan. Och det är hon för det mesta.

De senaste tio åren har jag inte brytt mig så mycket om min mamma. Jag har kommit så långt att jag sagt att jag inte bryr mig om hon dör. Att det nästan skulle va skönt att slippa hennes jävla fyllesamtal i tid och otid. Och droppen var när min morfar dog 2003, då brann det totalt mellan oss.

Hur som helst. Sen i somras har hon blivit lite annorlunda. Hon har inte ringt och varit elak. Utan snarare tvärt om. Hon har varit glad för att få prata med mig. Hon kom tillochmed ihåg min födelsedag. Vilket hon inte har gjort sen jag typ fyllde 31. Så när hon fyllde år för två veckor sedan så skickade jag ett sms. Där jag grattade henne. Tänkte att det kunde jag ju bjuda henne på. Visa att jag kom ihåg liksom. Så hon ringde tillbaka och tackade. Och lät riktigt glad. Så glad att hon bjöd över mig på palt. En favoriträtt som jag inte har ätit på 15 år eller så. Imorgon skulle middan vara.

Jag känner min mamma alltför väl. Så jag räknade med att det skulle bli inställt. Det brukar bli det när vi har bestämt nånting. Så idag tänkte jag smsa'a och fråga. Men hon sms'ade före mig och frågade vilken tid som passade. Behöver jag säga att jag blev förvånad? Så nu sitter jag här och är nervös för imorgon. Helt sjukt att man känner så när man ska träffa sin egen mor.

Fast än är jag inte på väg. Hon kanske ställer in imorgon istället...

Förjul

Idag är jag uppe med tuppen. Ska på släktträff långt ute på Mälaröarna. Och förjula. Om jag åker hemifrån vid 12 så är jag framme 14. Fast jag gillar min släkt. Så det är värt det. Men jag undrar ändå hur man orkar bo så långt ut?

Klunk klunk klunk

Har varit med min nyfunna bror och kollat fotbollsmatch. Låt oss säga så här: Han är ingen turmascot för Djurgårn.Vi förlorade! Med en jävla massa mål.

Fast jag tycker att det var kul att träffas i alla fall. En brorsa liksom! Men han får inte följa med på derbyt på söndag...

Och biran sköljer jag just nu ner med massa vatten. Jobb imorgon.

Möte med brorsan

Jag har tidigare berättat att jag har fått en bror på 33 år. Alltså jag har ju vetat att han finns. Men vi har aldrig träffats.

Fast idag verkar det som att vi ska ses.

Middag, öl och fotboll med brorsan liksom! Hur flådigt låter inte det?

Trist

Jag skulle ha träffat min halvbror idag. Men han ville inte. Var inte på humör. Och det får man väl respektera. Så vi får ta det någon annan gång...

Jag får väl åka hem istället dårå.

När ett halvsyskon dyker upp på Facebook

När mina föräldrar separerade när jag var i sexårsåldern började min pappa jobba på Cirkus Scott. Han hade gjort det tidigare också men skaffade sig ett mer "respektabelt" jobb när han blev far.

Hur som helst så levde han som en rockstjärna när han jobbade på cirkusen. Snygg, under 30 och gillade kjoltyg. Så tillslut åkte han dit. Nån blev med barn. Och denna nån behöll barnet. Pappa vägrade att ta till sig barnet bland annat eftersom det fanns fyra möjliga fäder till honom. Men det var pappa som åkte dit.

Idag fick jag ett meddelande från min halvbror på Facebook. Jag har aldrig träffat honom. Än mindre pratat med honom. Men jag har inga andra syskon. Så jag känner att det kan vara ganska kul att få kontakt. Så vi kan snacka lite skit om pappa. (Skojar) Men jag är inte så duktig på såna relationer. Hur beter man sig liksom?

Trevligt

Det var en mycket trevlig eftermiddag måste jag säga. Allt var som vanligt (nästan). Fast vi kramades kanske lite hårdare och längre än vanligt. Men det får man göra såna här dagar...

Mitt största orosmoln var om min pappa skulle komma. Han och jag har inte pratat med varandra sen min 40-årsdag. Då ringde han och skällde ut mig efter noter i 20 minuter. Jag vet att han är i Stockholm och att han eventuellt skulle dyka upp. Men det gjorde han inte. Skönt så. Men jag bävar inför begravningen. För då lär han komma...