Nu har den kommit. Vintertröttheten. Jag är konstant trött. Och det spelar ingen roll hur mycket jag sover. Det enda jag vill göra är att åka hem för att sova ännu mer. Jag har räknat ner sen i söndags till att det ska bli helg igen. Bara för att få sova. Inte för att hitta på saker eller nåt sånt.
Idag övertalade Tonåringen mig att följa med och gå på stan. Jag var kanske inte på mitt mest strålande humör. Men vi fick umgås litegrann i alla fall. Och så blev jag bjuden på middag! Fast strax efter sju började jag längta till sängen.
När alla andra börjar komma ur sina skal och titta upp mot solen, då brakar Singlan ner i nåt jävla trötthetshål. Det är väl sådär. Jag gissar på att kroppen är i ett stort behov av D-vitamin nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar