Jag gick från jobbet vid 17-tiden idag. Och med gick menar jag promenerade hela vägen hem. Så jag kom hem strax innan 18. Då sms'ade jag med en väninna som har kärleksbekymmer. Eller. Jag skulle inte kalla det för kärleksbekymmer för hon är störtkär. Och han i henne. Men hon fattar inte det. Hon letar negativa tecken lite här och där. Så jag pratade henne till sans. Och jag hoppas att jag lyckades.
Hur som helst. Medan jag sms'ade med henne så lagade jag mat. Sen satte jag mig framför datorn och läste lite bloggar och mejlade lite. Och åt. Nu är klockan snart 22. Och jag borde vara klar för sängen. Men jag är långt därifrån.
Hur kan typ en timme bli fyra?
3 kommentarer:
Ibland flyger tiden bara iväg.
Helt sjukt!
Jag tror alltid att jag ska ha så mycket tid till "egna" saker när barnen är hos sin pappa, och att jag ska hinna så mycket mer än på barnveckorna, men frågan är om det inte är tvärt om...
När jag har barnen MÅSTE jag hinna med x,y och z. När jag är själv tycker jag som sagt att jag har så mycket tid, så när väl måstena ska göras har hela kvällen gått. Hoppsan.
Ja det är ett mysterium var tiden tar vägen ibland. När Tonåringen är här hinner jag med mer än vad jag gör när hon inte är här. Så där är vi lika.
Skicka en kommentar