torsdag 1 september 2011

Robinson, del 2

Alltså. Hur många år har Robinson visats nu? Det måste väl vara runt 10 år i alla fall. Väl? Då kan man ju tycka att de som ställer upp i Robinson vet vad det innebär med att vara där. Eller?

Jag skulle ALDRIG ställa upp just för att jag fattat att det är fullt med äckliga småkryp. Och ormar. Och andra äckliga djur. Jag skulle förmodligen inte klara tävlingarna särskilt bra eftersom jag helt enkelt inte har tillräckligt bra fysik. Jag har förstått att man inte går omkring och är mätt hela dagarna. Och paktandet hit och dit skulle jag heller inte klara av eftersom jag är en någorlunda rak och ärlig person. Sen tycker jag mig ha märkt att det är en jävligt psykiskt pressande situation att vara avskuren från sina nära och kära. Därför skulle jag inte ställa upp.

Men låt oss säga att jag inte var rädd för massa djur. Och att fysiken var på topp. Och att jag inte hade några problem med att snacka skit bakom ryggen på folk på teve. Då skulle jag kanske söka till programmet. Och skulle jag komma med så kan ni ge er faan på att jag inte skulle ge upp som nån jävla pinsam loser. Såvida jag inte blev sjuk eller liknande.

Fattar inte vissa människor vad dom ger sig in på? Eller är det C-kändislivet som lockar? Och vem vill vara känd som losern från Robinson?

Fan vad irriterad jag blir.

2 kommentarer:

Sus sa...

Det är castingcrewet som ska ha tisteln. De fattar inte att vi vill se överlevare. Inte dokhussåpewannabebratsgoingstureplan-snorungar.

Jag vägrar se skiten

Singel i storstan sa...

Finns det inte tillräckligt med såna dokusåpor kan man tycka? Att dom borde tänka alltså.