När man blir oväntat glad

När jag kom till busshållplatsen så stod det att bussen skulle gå om 18 minuter. Normalt sett går den var annan till var fjärde minut i rusningstrafik. Eftersom jag bar tungt så tänkte jag att det var bara att vackert ställa sig att vänta.

Klockan tickade ner. Men när den kom ner till nio så hoppade den upp till 15 igen. Jag började ånga upp mig (varför jag nu lägger energi på sånt?) och såg framför mig hur buss efter buss skulle vara knökfull. Men plötsligt så händer det! När klockan var nere på tio kom en kort buss som var helt tom!

Vad glad och tacksam jag blev helt plötsligt! Trots att jag egentligen stått och väntat i 13 minuter som egentligen är oacceptabelt när det gäller min buss.

Hemma!

Jag trodde att det skulle ta evigheter att ta sig hem idag. Busstrafiken har visserligen rullat igång. Men oregelbundet. Och jag tycker inte om att åka på överfulla bussar när de flesta människorna ska fram först. Ingen hänsyn eller vänlighet så långt ögat når.

Men jag fick skjuts hem. Av en kollega. Hon bor inte ens i närheten av mig. Visst har jag snälla arbetskamrater?

Det har snöat!

Jag blir väckt av telefonen. Det är kollegan som ringer och säger att alla innerstadsbussar plus de flesta andra bussar i hela Stockholm är inställda. På grund av halkan efter snöfallet från igår. Jaha? Nog för att jag bor i stan. Men jag vet inte om jag har nån jättelust att gå till jobbet i det här vädret? Jag bor ju inte granne med jobbet precis.

Så jag ringer chefen och frågar om jag får ta taxi till jobbet. Och det får jag. Eftersom jag har deadline med ett jobb. Frågan är hur lång tid det tar att få tag i en taxi?

Är det inte magen så är det SL...

Det tog sin lilla tid

Det är busskaos i Stockholm. Jag stog och väntade på samma busshållplats i 35 minuter. Sen bytte jag till en annan. Då gick det lite bättre. Men det tog drygt en och en halv timme hem.

Det som stör mig är att de inte går ut med någon information när de byter busshållplatser för en busslinje. Antingen på sl.se eller på hållplatsen.

Men nu är jag hemma i alla fall! Bra så!

Det är dags nu

Nu har det snöat i lagom många timmar för att det ska vara kaos i den kommunala trafiken väl? Så vi får väl se hur lång tid det tar att åka hem...

Mer positivt!

Jag behövde bara vänta på bussen i kanske fem minuter. När det är 16,2 minusgrader så är det nästan det mest positiva för dagen. Men bara nästan.

Jullov slår allt!

Tillochmed att ligga.

Och nåt sånt blir det inte för Singlan mer i år ändå så...

Trafikkaoset

Jag känner att det är dags att börja dra sig hemåt. Och i det här iskallla blåsvädret tänker jag inte gå. Så jag ska ta bussen som går 75% av vägen. Och gå de sista 25 tänkte jag.

Aftonbladet varnar för blixthalka och trafikkaos. Jag går in på sl.se. Inga störningar. Ungefär 10 minuters förseningar. Men om bussen går var tionde minut så borde man väl inte märka något?

Idag ska jag klocka min hemresa. Bara för att se om jag hade tjänat på att förfrysa händer och kinder...

Lite mer utgifter

Jag ska ju bort ikväll. Och tänker inte komma med slafsiga promenadkläder.

Så jag betalade 180 spänn för en åkremsa. Plus mina 4 sms-biljetter à 30 kronor. Och så mitt SL-kort förstås.

Det går bra för SL nu.

Slarvmajan

Jaha! Då är det bevisat. Att jag är slarvmajan nummer 1.

Jag VET att jag registrerat mitt kort på sl.se. Men det var jävligt länge sen. Så jag kommer inte ihåg hur proceduren gick till. Exakt. Men uppenbarligen är jag och mitt kort inte registrerat hos dom. Och jag har verkligen inte råd eller lust att hosta upp 690 kronor till.

Så just nu funderar jag allvarligt på att faktiskt promenera till och från jobbet fram till lön. Och när jag har köpt mitt jävla SL-kort. Då ska jag registrera det väldigt noggrant och memorera hur jag gjorde när jag registrerade det. För att komma ihåg om typ fem-tio år när jag tappar mitt kort igen.

Näää! Jag är inte bitter!

Inget kalas utan kras

Det sägs att det kostar att ligga på topp. Det finns också ett ordspråk som säger att det inte är ett kalas utan kras. Mitt kras igår var det precis nyladdade SL-kortet. Jag fyllde på det igår. Tappade det igår.

Det känns sådär.

Nu ska vi se hur SL's förlustgaranti fungerar.

Om att va busschaufför

Jag har länge varit imponerad av busschaufförerna som kör innerstadsbussarna. Hade själv varit ett psykfall inom en vecka.

Han som kör idag är nog inte långt ifrån den berömda väggen. Han skriker på varenda felsteg nån gör i trafiken. Men dom enda som hör hans raseriutbrott är vi på bussen.

Jag tror att jag går av tidigare och åker en alternativ väg istället...

När det är stopp i tunnelbanan

Visst.

Det är sånt som händer. Fast det är skrämmande hur lamslaget Stockholm blir när det är strömavbrott i tunnelbanan. Och man märker hur många människor dessa tåg sväljer. För även om jag inte måste ta tunnelbanan till jobbet så tog det en timme och en kvart. Just för att varenda buss var sprängfylld.

Men det som är mest skrämmande är att se hur hänsynslösa jävligt många blir i såna här situationer. Som om det gällde liv eller död för att komma på en buss.

När man är sönderstressad och åker med en dito busschaufför

Jag har mycket på jobbet nu. Så pass att jag börjat andas i övre delen av lungorna. Och axlarna har åkt upp ett par hack. Men det var jag förberedd på så här efter semestern.

Fast det blir inte bättre av att åka på Kungsholmens smala gator med en busschaufför som gör allt för att komma ifatt bussen som gick tio minuter tidigare.

Jag och kollegan satt och skrattade så tårarna rann när han körde i raktframfilen men svängde vänster. Rött ljus för raktframåkande och vi höll på att svimma. Tills vi såg att vänstersvängspilen lös grön. Dessförinnan hade han tvärbromsat, gasat, tvärbromsat och gasat fullt i korsningar. Jag tror han klippte en pensionär utanför Sabbatsbergs sjukhus.

När han väl stannade vid Fridhemsplan var det någon som frågade om han var sen. Men han konstaterade att han låg +3 med ett leende! No kidding!!! Han hade ju kört på trottoarer och i cykelbanor. Typ. Det var säkrast att trycka på stoppknappen så fort vi lämnade busshållplatsen innan, annars hade han nog inte hunnit stanna.

Jag sa till kollegan att jag hoppas vi ses imorgon eftersom hon skulle fortsätta skräckfärden.

Skrattade gjorde vi. Men jag är knappast lugn och avslappnad nu...

Ibland ska man ha tur!

Jag hade räknat med cirka tre timmars resa idag. Först buss från Ingarö till Slussen. Sen till Centralen med tunnelbana. Därefter pendeltåg till Södertälje. För att sedan passa in Gnestatåget som går en gång varannan timme. Och jag hade ingen aning om vilken timme tåget går.

Men snart är jag i Mölnbo. Allt har bara passat in. Men det var för att pendeltåget var två minuter försenat. Annars hade resan tagit två timmar till. Istället tog den 1 timme och 45 minuter.

Tack för det SL!

Nu börjas det

Just nu står det fem ettor på Fridhemsplan. Alla utan chaufför. En gick just. Tvärfull. Då hade jag haft sittplats på två bussar. Men fick gå av. Och fick sen inte plats på den som åkte...

Jag har inte tid med det här!

Det där med studenten

Det är inte bara positivt med studenter. Jag gick från jobbet vid halvfyra eftersom jag bestämt att jag ska gå tidigt en dag i veckan. Men nu sitter jag fast vid Fridhemsplan eftersom alla studentflak stoppar trafiken.

Det är väl sådär.

När man ska åka kommunalt till landet

Jag ska på begravning på torsdag. Ute på Mälaröarna eller vad det heter. Färentuna kyrka. Begravningen börjar klockan 11:00. Jag kan ta en buss som, om jag har tur, ankommer till kyrkan tre minuter i elva. Men jag törs inte chansa utan vill ta bussen som går tidigare. Då kommer jag att komma 10:01. Kul att sitta utanför kyrkan i en timme liksom.

Om jag inte kan åka med nån? Den enda som har plats i bilen är min pappa. Han som ringde och skällde ut mig på min 40-årsdag. Han som jag inte har pratat med sen dess. För ganska exakt ett och ett halvt år sen. Så. Jag måste alltså lämna Lilla Essingen klockan 8:30 för att kunna närvara på en begravning 11. Det är ju fan inte klokt.

När man inte har koll på kommunikationerna

Om ett par veckor så har jag jobbat i Norrtull i ett och ett halvt år. Ni som har hängt här ett tag vet att jag brukar få tokspel på SL titt som tätt. Vid den här tiden brukar det ta cirka 40 minuter från dörr till dörr.

Idag tog det 20 minuter!!! Därför att jag har hittat en annan buss. Tror ni att SLs reseplanerare tar upp den bussen?

Undrar hur många onödiga minuter jag väntat på och suttit på bussar under den här tiden?

Om att inte gnälla på SL

Jag har haft problem med SL till och från. Ettans buss framför allt. Värst var det i somras. Det kunde ta timmar att ta sig hem en eftermiddag.Vad kan man skylla på då? Mer än dålig semesterplanering.

Men.

När alla skriver om sina problem med kommunikationerna i dessa dagar så går mina som en klocka! Är det inte fantastiskt att vara en av de lyckligt lottade ibland?

Det där skulle jag bergis inte ha sagt...

Stanna hemma?

SL har gått ut på webben och uppmanat folk till att stanna hemma imorgon om de är beroende av kollektivtrafiken.

Nu jävlar är det vinter i Stockholm!

Men jag vill inte ta en promenad till jobbet i kylan. Helst inte med tung träningsväska.

Läser vidare att stombusslinjerna prioriteras. Ett hopp tänds. Kan ettans buss vara en stombusslinje? Och efter lite googlande så får jag veta att i Stockholm är just blåbusslinjerna 1-4 stombusslinjer.

Tackar!