Min kväll

När jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Så jag bestämde mig för att ta ett bad. Där jag somnade. Vilket kanske inte var så otippat. När jag vaknade och tvättat håret märker jag att avloppet behöver rensas. Och det är inte min favoritsyssla direkt. När jag hämtar rengöringsmedelsflaskan i köket lyckas den gå sönder på något vis och helt plötsligt är hela köksgolvet täckt av ajax. Så det var bara att skura det. Och badrumsgolvet. Och avloppsbrunnen.

Jag hade planerat att måla naglar och fixa lite. Men det var ju tydligen bara att glömma.

Nu är jag surare än nånsin. Därför går jag och lägger mig.

Big Brother-produktionen

Årets BB-produktion suger hästballe! Uppdateringen på hemsidan är under all kritik. Saker som hände för flera dagar sedan ligger bland de senare händelserna. Händelser som sker nu publiceras, om de ens publiceras, imorgon vid lunch. Stora grejer som händer meddelas inte ens på hemsidan.

Ta till exempel Katerinas två psykbryt här om dagen. Inte ett ljud på siten. Sen visas det knappt ens på tevesändningen. Men de som har 24-timmarskanalen vet att hon äter antidepressiva tabletter och blir vansinnig om hon inte äter dem som hon ska. Men de får ingen annan veta. Att dom har castat totalt fel. Och att hon är som en tickande bomb.

Tidigare säsonger har dessutom det varit ganska hårda regler. Man får inte prata något annat språk än svenska, man får inte viska, man får bara duscha på bestämda tider, inte prata nomineringar. Och massa andra regler. Det har dom släppt på totalt.

Tidigare ikväll gick Rikard in i en psykos. På riktigt. Han började på allvar tro att han var med i Truman show. Och att Big Brother gick ut på hur han tänkte. Vi tittare på utsidan kunde läsa hans tankar (trodde han). Ni hör ju! Efter ett tag blir han inkallad till bikten. Och lite senare blir hans flickvän även inkallad. Där sitter dom länge. Tillslut går någon annan deltagare in för att leta efter dom. Men dom är borta!

Någon annan deltagare blir tillsagd att de absolut inte får prata om detta i huset. För att vi livetittare inte ska få veta något. Så nu vet ingen vad som har hänt. Och dom i huset är ju oroliga och vill ju veta. Dom har varit inne i bikten för att få reda på om Ebba och Rikard mår bra. Men dom får bara veta att dom kommer få veta det dom behöver veta imorgon.

Jag förstår att det kanske inte är saker som man berättar för oss tittare. Men alla som har kanalen har ju sett vad som har hänt. Alla såg ju att han inte var frisk. Dessutom har jag sett tidigare säsonger där folk har fått psykbryt. Men då har det inte varit massa hysch hysch. Och tidigare har ju de som har betalat för livekanalen varit lite priviligerade just för att de har betalat för kanalen.

Dessutom så vill dom att vi tittare fortfarande ska rösta på vem vi vill ska stanna kvar av de nominerade. Och om Rikard (som låg bäst till för att stanna) är borta, hur ska man då kunna rösta på att han ska stanna kvar i huset? Och apropå nomineringarna. Om man har misskött sig i huset och får en straffnominering ska även andra personer nomineras. De två som är nominerade har misskött sig och borde enbart var straffnominerade.

Nä. Det lutar åt att lägga ner det här! Pinsammare produktion har jag nog aldrig sett tidigare. Jävla skitdårar! Gör om. Och gör om rätt.

Grädde på moset

Så ja! Nu är veckan fulländad! Nu har jag bråkat med Tonåringen också. Eller. Det var hon som bråkade med mig. Och jag kan inte tolerera hur mycket som helst. Minst när jag redan har en skitvecka.

Jag går och lägger mig nu. Och hoppas på att det är 2011 när jag vaknar nästa gång.

Om jag ens vill vakna.

Leave me alone!

Jag är på sånt uselt humör att jag knappt vågar visa mig bland människor. Dessutom är jag så upprörd att jag inte ens kan berätta om varför jag är så förbannat grinig. Det enda jag ber om är att människor som inte vill mig väl ska hålla sig jävligt långt borta från mig!

Är det för mycket begärt?

Tråkbloggen

Jag måste nog säga att den här veckan tar priset i dåliga dagar. Ever. I alla fall sen jag separerade från Exet. Är inte van att vara så här sänkt.

Jag är konstant trött. Trots att jag sover mycket mer än jag normalt gör. Jag är irriterad på saker som aldrig nånsin brukar störa mig. Jag tycker att precis allt är tråkigt... Jag är inte sådär jättesocial.

Som tur är så har jag ingenting inbokat i helgen. Och jag tror fan att jag ska tillbringa 60 timmar i sängen. Med uppdraget täcke långt över huvudet.

Jag orkar ingenting!

Jag skulle behöva tvätta. Packa promenadryggsäcken till imorgon.Plocka undan. Läsa ikapp bloggar. Måla naglarna. Hur mycket som helst skulle jag behöva göra. Men jag orkar absolut ingenting! Sitter och glor. Och gnäller på hur trött jag är. Och hur synd det är om mig för att jag sumpat det förbannade jävla SL-kortet.

Ja, jag vet att jag tjatar. Men jag är så extremt sur på mig själv. Vet inte om jag ska skratta eller strypa mig själv.

Och som grädde på moset börjar Tonårinen bli magsjuk. Så nu har jag bacillskräck. För sjuk har jag varit tillräckligt.

Vad är offerkofta för nåt?

Slarvmajan

Jaha! Då är det bevisat. Att jag är slarvmajan nummer 1.

Jag VET att jag registrerat mitt kort på sl.se. Men det var jävligt länge sen. Så jag kommer inte ihåg hur proceduren gick till. Exakt. Men uppenbarligen är jag och mitt kort inte registrerat hos dom. Och jag har verkligen inte råd eller lust att hosta upp 690 kronor till.

Så just nu funderar jag allvarligt på att faktiskt promenera till och från jobbet fram till lön. Och när jag har köpt mitt jävla SL-kort. Då ska jag registrera det väldigt noggrant och memorera hur jag gjorde när jag registrerade det. För att komma ihåg om typ fem-tio år när jag tappar mitt kort igen.

Näää! Jag är inte bitter!

Inget kalas utan kras

Det sägs att det kostar att ligga på topp. Det finns också ett ordspråk som säger att det inte är ett kalas utan kras. Mitt kras igår var det precis nyladdade SL-kortet. Jag fyllde på det igår. Tappade det igår.

Det känns sådär.

Nu ska vi se hur SL's förlustgaranti fungerar.

Krossat hjärta

Tonåringen är hos sin pappa just nu. Med ett krossat hjärta. För första gången. Om hon fått en krona för varje tår hon fällt så hade hon varit miljonär nu. Och jag kan inget göra. Bara vara ett telefonstöd. Och det gör så jävla ont att se sin dotter gå igenom den där skiten. För man tror att det är slut på livet. Jag har inte glömt hur det var...

Men jag har lärt mig att hantera motgångar och krossade hjärtan. Så jag hade gärna bytt med henne. Lätt! Men det går ju inte.

Så hur ska jag bete mig? Vad ska jag säga? Jag vill att hon ska få lite jävlaranamma i sig. Men hon är inte jag. Hon är som ett öppet sår...

I hate this!

När man inte ska gräva i allt

Är det nån som har läst om 21-åringen som hängde sig så folk på nätet kunde se?

När jag vill veta nåt så går jag alltid in på Flashback och läser. Dom brukar vara bra på att veta saker där... Hittade om en tråd i ämnet och började läsa. Det jag inte visste var att det var just på Flashback han tog livet av sig. Och jag hamnade i tråden där han skrivit. Och folk har svarat.

Fy fan vad vissa människor runt omkring är råa! Jag gråter inte lätt. Men tårarna bara trillar här.

Han skrev alltså i ett forum att han skulle ta livet av sig, vad han tagit för smärtstillande och att han skulle hänga sig i en nätverkskabel. Och folk lallade bara med. Tillslut lägger han ut en länk där alla kan följa hans självmord live. Och efter typ en kvart börjar vissa reagera på att dom ska ringa polisen. Men inte alla.

Vad är det för jävla samhälle vi lever i???

Ibland är jag så dum

Tonåringen skulle på ett möte klockan 19:00 på Västmannagatan. Så hon ringer mig för att fråga vägen när hon nästan är på plats. Eftersom hon inte hittar så bra. Och inte har nåt större lokalsinne.

Kvart i ringer hon mig och står vid Norra Bantorget. Därifrån tar det max fem minuter att gå. Om man heter Singel och hittar rätt bra. Jag försöker lotsa henne så gott jag kan, men helt plötsligt är hon på Wallingatan. Vilket inte är en större katastrof eftersom den korsar gatan hon ska till. Men då måste man veta om man går mot Kungsholmen eller Stureplan. Och det visste inte hon.

Så det hela slutar med att jag står och skriker och hon gråter. Och vet inte vart hon ska gå. Och klockan är 18:58.

Fy fan vad jag hatar mig själv ibland...

Som tur är ringde den som anordnade mötet och eftersom jag vet att fröken stog bara några meter från adressen så ordnade det sig nog. Eftersom jag inte har hört nånting.

Och ja. Jag har textat ett förlåt till henne.

Test

Det är nåt fel på min blogg ikväll. Jag kan inte blogga. Får bara felmeddelanden...

Sängläge

Imorse vaknade jag med världens migrän. Så jag har legat och slumrat till och från hela dan. Nu mår jag lite bättre men är inte okej. Det är lite halvjobbigt då att åka till Tyresö för att lämna tillbaka bilen som jag har lånat. Och den måste lämnas ikväll.

Och sen tillbaka hem med kommunala medel...

Jävla skit!

Dom ringde precis från kliniken där jag ska bleka tänderna. Och blekmedlet som de använder har inte levererats som det ska. Därför är blekningen uppskjuten till på torsdag. Fan vad sur jag är nu!

Deppigt!

Jag glömde att betala räkningarna igår. Så jag är just klar med denna roliga sysselsättning. Det blir fattigare än vad jag trodde den här månaden. Så jävla upplyftande. Not.

Men om jag skiter i busskortet och går till och från jobbet och inte äter någonting så kanske jag klarar mig. Men bara kanske.

För första gången på länge måste jag nog låna pengar. Kul så här i semestertider...

Down

Tonåringen och jag blev ovänner igår. Och det är väl kanske inte så ovanligt. Att mor och dotter blir ovänner. Det är bara det att jag blir så otroligt låg när vi inte är sams. Och trött.

Så jag går och lägger mig nu.

Hoppas att allt känns bättre imorgon.

Jag hatar datorvirus!

Så har jag suttit en hel dag och kväll framför datorn helt i onödan. Det går inte att komma in i den längre. Den loggar ut. Jag hoppas hon har gjort backup på alla bilder. Men om jag känner henne rätt så är detta inte gjort.

Är det nån som vet om man kan rädda bilderna i datorn på nåt magiskt sätt?

Dum, dummare

Tonåringen blev av med sin plånbok för någon månad sen. I den hade hon ID-kort, busskort, bankkort, pengar och lite annat. Ett nytt bankkort skaffade hon fort som satan. För annars skulle hon ju inte komma åt sina pengar. Hade hon inte haft pass så hade hon förmodligen ordnat ett nytt ännu fortare. Så hon kommer in på krogen. Men nu har hon pass så ett nytt leg finns inte.

Busskortet kunde hon få ett nytt från skolan. Om hon förlustanmälde det. Men det orkade hon tydligen inte. Det måste vara jävligt jobbigt. Och jag var snål. Tyckte att vi kunde vänta med att köpa ett kort till sommarlovskortet börjar gälla.

Idag såg jag räkningen. Hon har åkt på sms-biljett för över åttahundra jävla spänn! Det är mer än vad ett månadskort för en vuxen kostar. Visst är det så att min roll som försörjningspliktig upphör när hon tar studenten? Jag är jävligt sugen på att lära fröken att ta ansvar för sin försörjning kan jag säga.

Och plakatet är fixat till studenten. Det kommer i tid.

Längtan

För det mesta trivs jag med att vara singel. Mina sista år med Exet var ju inte guld och gröna skogar precis. Så jag har blivit mättad. Orkar inte med tjafs liksom.

Men fan vad skönt att komma hem till ett dukat bord efter jobbet det skulle va! Och ett dammsuget golv. Jag hatar fan att dammsuga. Mest av allt.

Därför gör jag det imorgon...

Dagar som suger musten ur en

Det finns vissa dagar som tar mer energi än andra. Idag var en sån dag. En energitjuvsdag.

Först har vi begravningen som fick mig att gråta. Trots att jag inte trodde att det skulle ske. Jag är inte en van begravningsbesökare. Men jävlar vad jag grät.

Sen var ju pappa där. Som ville bli vän. Men den storyn tar jag en annan dag.

Efter det kan jag säga att det inte är en hit att gå på fotboll i begravningskläder när det är skitkallt. Jag håller på att hälla upp världens varmaste badvatten just nu...

Imorgon är jag medtvingad på en rockbåt. Om man känner mig så vet man att jag inte är rocktypen. Jag ska åka på en kryssning hela helgen där dom spelar rockmusik! Och packa ska jag göra typ nu. Mitt i natten.

Det enda jag vill göra är att lägga mig i en varm säng och sooooova. Tills på söndag eller nåt.