Strålande!

Att för en gångs skull gå och lägga sig i tid och vakna utvilad är mumma för humöret. Idag strålar jag ikapp med solen. Trots att det är tisdag.

Lovely!

AW

Jag är inte klar med allt på jobbet ännu. Men jag har ont i ryggen, är slut i hjärnan och på ganska dåligt humör. Så jag drar på AW. Det kanske lättar upp mitt sinne.

Fast jag har svårt att tro det eftersom vi ska hålla till i Solna.

Här sitter jag och myser!

Klockan är snart tolv en söndagkväll. Och jag sitter uppe och myser med levande ljus. Jag har nämligen tagit flexledigt måndag och tisdag. Så jag passar på att vara uppe.

Hur härligt är inte det?

Hemma sent

Jag hade en del ärenden på vägen hem. När jag nästan var hemma så ringde en granne till mig. Hon har precis skaffat sin första dator. Hur nu det är möjligt. Så hon behövde hjälp med att koppla in den på internet. Och lära sig att skriva @-tecknet. Behöver jag säga att det tog tid?

Oj då!

Det var visst Earth Hour igår. Det var ingenting som hade fastnat i mitt minne. Det var ju inte så att Aftonbladet hade det som huvudnyhet som dom hade första året. Här var både torktumlare, tvättmaskin, dator och lampor på. Jag får köra lite Earth Hour när jag kör mitt söndags-SPA. Bara tända ljus...

Tyckte att jag vaknade tidigt idag. Kände att jag hade hela dagen till mitt förfogande. Tills jag tittade på datorns klocka. Det vreds visst fram klockor i natt. Och helt plötsligt var det eftermiddag.

Jag tror minsann att jag är lite förvirrad.

När man är hundrädd

Jag är ganska hundrädd. Framför allt för stora hundar. Typ alla som är högre än mina knän.

I lördags var jag hemma hos en hundägare. Hon äger två stycken jättestora hundar. Dessutom har hon berättat om hur "vild" den ena utav hundarna är. Och hur dryg den andra är. Man kan säga att jag var lite nervös när jag åkte hem till henne.

Efter någon timme såg det ut så här.

Jag kan tycka att hon har överdrivit en del om just vildheten.

Slut

Jag har inte sovit så bra de senaste två nätterna. Så jag är helt slut. Det är därför jag inte orkar blogga. Sittligger mest och glor i taket. Och på Big Brother förstås.

Jag hoppas att jag är piggare imorgon...

AW hemma

Vi ska ha AW imorgon. Hemma hos mig. Eller. Vi ska först hem till mig. Sen går vi ner till lokalpuben och käkar. Sen vet man aldrig vad som händer. Sist afterworkade vi i 11 timmar. Det kan bli så när man har trevligt.

Men jag har aldrig börjat hemifrån tidigare.

Pannkakor och snubbel

Den här dagen har börjat med en rivstart. När jag klev upp ställde jag mig för att steka pannkakor. Till lunchlådan. Därefter försökte jag sminka till mig. Jag får en konstig reaktion av hostmedicinen som gör att jag inte sover ordentligt på natten. Jag ligger mer som i en dvala. Vilket gör att jag efter tre nätter med hostmedicin och konstig sömn ser ganska sliten ut.

Kom hemifrån sent. Vilket gjorde att jag fick springa till bussen. Och underlaget är sådär att springa på just nu kan jag säga. Så jag ska vara tacksam över att jag inte stukade någon fot mitt i allt snubbel.

Väl på jobbet satte jag igång med en grej som jag inte blev klar med igår. Det var en brand jag var tvungen att släcka.

Strax har jag introduktion med en nyanställd. Sen hoppas jag att jag kan slappna av lite...

Krasslig

Jag är krasslig. Inte tillräckligt för att vara sjuk. Men ändå så pass att jag inte presterar mitt bästa denna arbetsdag.

Såna dagar är inte så roliga. Men jag biter ihop...

7 timmar

Nu har jag suttit framför teven i över sju timmar. Det händer typ aldrig. Lika många timmar kommer jag att sova tills klockan ringer. Om jag somnar innan halv tolv vill säga. Fast det lär jag inte göra.

Men jag kan ju börja med att borsta tänderna och släpa mig till sängen...

Hemma!

Jag trodde att det skulle ta evigheter att ta sig hem idag. Busstrafiken har visserligen rullat igång. Men oregelbundet. Och jag tycker inte om att åka på överfulla bussar när de flesta människorna ska fram först. Ingen hänsyn eller vänlighet så långt ögat når.

Men jag fick skjuts hem. Av en kollega. Hon bor inte ens i närheten av mig. Visst har jag snälla arbetskamrater?

Jag har en sån dag

Jag var i god tid när jag började bege mig till jobbet. Men det tog ungefär en timme. Jag gick från rutinerna och köpte frukostbrödet på Pressbyrån istället. Och ställde mig i fel kö. Så på tre personer i min kö gick det väl 10 i den andra.

Ena hissen var trasig. Vilket gör att ingen ny hiss kommer när man trycker på knappen eftersom det redan stod en hiss där nere. Så jag fick knalla 5 våningar. Och jag har inte tränat på snart ett år. Eller typ 8-9 månader i alla fall.

Onsdagen börjar sådär kan jag säga.

Fullt upp

Jag har så fullt upp med min nya telefon att jag inte har tid att blogga. Under tiden jag inte leker med mobilen måste jag jobba, sova eller äta...

Här sitter jag

Jag är på jobbet fortfarande. Inget konstigt alls egentligen. Har rätt mycket just nu. Men det är det väl ingen som missat. Så jag sitter här i tystnaden. Tror jag. Tills ventilationen stängs av.

Herrejävlar vad tyst det blev!

Not so nice!

Jag går ganska fort när jag prommar till jobbet. Vilket innebär att jag har träningskläder när jag går. Och eftersom jag är ganska nyvaken när jag går så packar jag kläderna jag ska ha på jobbet kvällen innan. Utom dagens outfit. Den packades imorse när jag varit vaken i cirka tre minuter.

Och det får jag sota för nu. För jag fick sätta på mig en svettigt fuktig sportbehå eftersom jag glömt en vanlig. Det känns inte så fräscht måste jag säga.

Inte kompatibel med tekniken

Inlägget nedanför skickade jag innan jag gick från jobbet vid halv sex ungefär. Med en bild. Fotot föreställde ett felmeddelande som dök upp på skärmen där det stod att jag inte hade nåt internet. Istället dök inlägget upp många timmar senare. Utan bild. Så man kan väl säga att tekniken och jag inte har varit kompatibla med varandra idag. Det är fler incidenter som hänt...

Träffen med klasskompisarna var över förväntan faktiskt! Det var jättekul att prata minnen. Och höra vad det har blivit av vissa människor från den tiden. Och nånstans har tiden stått stilla. Vi tog våra roller som vi hade då på nåt sätt.

Nu är det alldeles för sent för att blogga. Jag har en promenad att gå om 7 timmar. Och jag har ju varken borstat tänderna eller tagit av sminket.

Premiär

Kollegan tyckte synd om mig förra veckan när jag vadade omkring i mina gympadojor. Så hon kollade in ett par gummistövlar åt mig. Och gick och handlade.

Tänkte att jag skulle premiärgå dom nu. Jag hör hur det smattrar på rutan?

Så vem är jag egentligen? (Långt inlägg)

En del som läser den här bloggen känner mig privat. Andra har hängt här ett tag och även träffat mig i verkligheten. Sen finns det dom som bara känner mig via den här bloggen och inte alls har någon aning om mig egentligen. Därför tänkte presentera mig.

Jag är nyss fyllda 42 år. Fast jag känner mig inte så gammal. Jag är nog inte så gammal ens. I psyket alltså. Mitt beteende (som jag ibland inte vill tar ansvar för) pendlar mellan att vara en väldigt klok och mogen individ till nyss fyllda 15. Kanske inte 15, men jävligt ung i alla fall.

Kanske beror mitt ålderspendlande på att jag som tolvåring blev mamma åt min mamma som vid den perioden i mitt liv blev alkoholist. Man kan säga att mina tonår inte bestod av att vara en snäll och skötsam skolflicka. Jag började gå på krogen när jag var 14 och hade jävligt bråttom att bli vuxen. På de flesta plan.

Jag träffade Exet när jag var 18 och efter ett litet uppehåll så blev vi tillsammans på riktigt och skaffade barn. Jag var alltså småbarnsmamma när alla andra hängde på krogen och var galna.

Exet och jag hade ett passionerat förhållande. Höga toppar och djupa dalar. Som med tiden fick fler dalar än toppar. Så efter 18 år drog jag ifrån honom. När jag kom in i min fyrtioårskris. Kände att jag inte längre var den personen jag ville vara. Undrade vad jag ville med resten av mitt liv. Därför började jag blogga. För att skriva av mig all frustration. Och mina funderingar. Men de flesta inläggen från den tiden är borta. Raderade.

Och lika bra är väl det.

Så jag blev singel. I storstan. Eftersom jag flyttade in till stan och började leva mitt liv som jag ville göra. Men eftersom jag levt i ett förhållande och haft ett familjeliv under hela mitt vuxna liv så blev (är) jag lite omogen i mitt beteende.

Många människor tycker att det är underligt att jag är singel. Jag vet inte varför dom tycker det är så konstigt, men jag kan gissa på att det beror på att jag är ganska social, rolig, bjuder på mig själv och inte ser alltför sliten ut. Men jag är inte ute efter att träffa någon. Visst, skulle Mannen dyka upp så skulle jag kanske inte kämpa emot med näbbar och klor. Men jag kollar inte efter en partner. Det står inte "desperat" i pannan om man säger så. Och jag är rädd för att gå in i en relation. Detta beror väl troligtvis på gamla meriter. Men jag tycker också att män är ett komplicerat släkte. Själv har jag väldigt soft inställning. Orkar inte vara sur, tror inte på spel mellan man och kvinna utan vill ha rak kommunikation. Därför orkar jag inte varken spela eller lalla omkring.

Så.

Har man inte något förhållande så blir det en del festande. Det är inte så jävla kul att sitta ensam hemma med en dator (och möjligtvis en teve) dag ut och dag in. Och det finns inte så mycket annat att göra om man är social. Men nackdelen är då att man uppfattas som ganska ytlig. Vilket jag inte är.

Och förutom att umgås med nya bekantskaper, nära och kära så tycker jag om att laga mat, lata mig och ligga sked. Intressen är hälsa (hur nu det går ihop med fest och tjohej), film, musik och nåt som inte undgått någon; Djurgården.

Har jag missat nåt?

Jag är ingen ryggsäcksmänniska

Jag börjar mitt nya liv imorgon. För hundraelfte gången. Men bättre att börja om än bara ge upp. Så jag håller på att planerar här.

Till att börja med motionsmässigt så ska jag gå till jobbet. Och duscha där. Och sminka mig. Vilket betyder att jag behöver typ en resväska. Och en sån är det ju inte så lätt att promenera med. Därför ska jag pressa ner allt i en ryggsäck.

Att gå med en ryggsäck med träningskläder vid sextiden på morgonen är helt okej. Men att sen ta sig hem med högklackat och typ klänning med en ryggsäck ser väl inte lika okej ut. Jag tror på allvar att jag aldrig använt ryggsäck. Förutom de två gånger jag har vandrat i fjällen.

Men om man ska bli fin får man helt enkelt lida pin.