Jag brukade förr om åren när jag var sambo inte vara ett dugg orolig för att inte ha nånting att göra på nyårsafton. Det var alltid hos oss det var fest. Och det blev alltid lyckade fester dessutom. Något år bestämde vi oss för att inte ha fest. Men det slutade ändå att alla kom till oss.
Om några dagar är det nyårsafton igen. Och jag har ingenting planerat. En resa till Åland finns på tapeten. Men jag är verkligen inte sugen på det. Men då finns det helt plötsligt ingenting annat att välja på.
För två år sedan bestämde jag mig för att bojkotta att fira in det nya året. Jag gick ut kvällen innan och var halvbakis på självaste nyårsafton. Men när tolvslaget kom grinade jag som ett barn och kände mig som den ensammaste människan på jorden.
Det vill jag inte uppleva igen. Så nu börjar jag få panik!
7 kommentarer:
Kan du inte bjuda hem dina vänner iår igen då?
Nyår är superjobbigt tycker jag.
Då vill jag inte vara själv.
Well, själv ska jag tillbringa min nyårsafton i hallen.
Jag och maken har som du, haft fester i alla år. Men förra året och året dessförinnan så bestämde vi oss för att köra solo. Äta gott och ta det lugnt.
Jävligt avstressande kan jag säga.
Ting: De flesta av dom människorna jag umgicks med då umgås jag inte med idag. Det blir så när man skiljer sig och flyttar ifrån förorten man bodde i. Och mina nuvarande vänner är typ uppbokade redan.
Mona: Det är skönt köra solo om man har en person att köra med. Men helt själv är faktiskt inte en hit...
Hej vännen, tack för dina tankar hos mig när jag skrev om första julen utan barn.
Det var inte så illa, bara lite. Barnen var hos mig 23e, då vi även firade min mamma som fyller år (näe, det är inte drottningen...).
Julaftonsfrukost, inkl. julstrumpa, hos mig, och sedan leverans till pappan. Fick dem åter efter frukost på annandagen. Vi pratades vid på julaftonskvällen och jag vet ju att de har det bra hos sin pappa.
Det var bara så absurt att vi satt 300 m ifrån varandra, och barnen firade med pappa och farmor (tror inte hans nya var där). Vi hade ju eg kunnat fira ihop, om det inte var för mina föräldrar, som jag vet inte hade gillat det.
Hoppas du får ett bra nyår, även om det blir utan stora partyt!
kram
Vad skönt att höra att det inte var så farligt. Och den första är alltid värst. Nästa år har du rutin på det här. Och mår förhoppningsvis bättre! :-)
Uj vad jobbigt. Jag har haft en likadan nyårsafton då jag låg och storbölade vid 12 slaget. Någon av de första åren efter min separation från barnens pappa. Aldrig mera.
I år har jag två goda vänner som skilt sig under året. Dom bor i Helsingfors. Dom vill inte gå sin vanliga lunk, nu som nyskilda, så dom kommer hit och våldgästar mig. Vi och min man har bokat bord på en kvarterskrog här i Vasastan. Enkelt och prestigelöst.
Jag kan också tänka mig enkla lösningar. Behöver inte alls ha värsta partyt. Men det är tvärtyst i min bekantskapskrets...
Skicka en kommentar