?!?!?

Tonåringen gick som sagt och vilade igår och när hon vaknade var hon sur. Det finns två saker som jag avskyr som mest och det är människor som ljuger och människor som är sura. I min bekantskapskrets är det ganska ovanligt att man är sur men jag har en person som blir sur och irriterad för minsta lilla grej och det är just tonåringen.

Hon var sur hela kvällen. Inte ett ord sa hon till mig. I morse när jag var på väg ut på promenadrundan klev hon upp och jag försökte prata med henne men munnen var ihopsnörpt som om hon ätit 200 citroner... När jag kom tillbaka gjorde jag brakfrukost och sa till henne att det fanns frukost om hon ville ha. Hon kom och åt frukost, sa inte ett ord, plockade undan och sa "tack för frukosten" och gick sen till sitt rum och surade.

Vad är problemet? Vad är hon sur på? För att jag tog stolarna upp till vinden på egen hand? För att jag gick och slängde kartongerna utan hennes hjälp? För att jag tvättade och hängde massor av hennes kläder? För att jag ställde bordet som jag inte klarade av att ta upp till vinden i hennes rum eftersom det inte finns någon annan plats att ställa det?

Jag tänker fan inte ge mig på den här punkten! Jag har inte gjort ett skit och då ska jag fan inte be om ursäkt för det heller! Jag blir inte förvånad om fröken tar sitt pick och pack och drar hem till pappa imorgon men då får hon väl göra det! Att bli sur på för nåt man inte har en fucking jävla aning om är ett riktigt fult spel! Och jag avskyr det spelet och tänker inte vara med om att spela. Detta är energitjuveri när det är som bäst och det är inte kul när det är dottern som stjäl min positiva energi och ger mig negativ energi, det är fienden som gör.