Just nu har jag en ganska tråkig tillvaro faktiskt. Ingenting särskilt händer och det sociala livet är nästan obefintligt. Okej, jag träffade lite folk i lördags men det var länge sen sist och jag skulle gärna hitta på lite mer saker. Framförallt på helgerna. Jag skulle vilja sitta och käka brunch med några nära och kära, promenera runt i Stockholm, gå på nåt museum eller liknande, sitta på nåt fik och prata bort några timmar, gå på bio... Jag saknar helt enkelt ett socialt liv. Ett lite annorlunda liv som inte bara innebär fotboll och bira.
Helst av allt skulle jag vilja blanda umgänget med nära vänner, andra vänner och möjligtvis någon som får mitt hjärta att slå lite extra. Jag saknar närhet och framförallt beröring så otroligt mycket. Någon som stryker mig på kinden, tar i mitt hår och håller om mig. Jag är utsvulten på sånt. Det måste vara fem år sedan jag var med om sånt och har man haft det i hela sitt vuxna liv så saknar man det till slut. I alla fall gör jag det.
Och framtiden ser ganska mörk ut med tanke på att jag inte har någon i min omgivning som är intressant. Och skulle jag ha det så skulle han förmodligen inte vara intresserad av mig och det är ju liksom poängen. Att båda får fjärilar i magen. Dom få gånger jag ser någon snygging på stan så får jag inte ens en blick tillbaka, det är som att jag inte syns. Kanske gör jag inte det heller, så känns det för det mesta.
Och vem ska jag prata med? Mina allra närmaste vänner har partners allihopa. Det är nog ingen som förstår hur jag känner och dessutom vill jag inte riktigt erkänna eftersom jag är överlycklig att ha kommit från M, men med honom hade jag ju ändå inte det jag saknar de senaste åren... Och jag tycker om att vara ensam. Men inte hela tiden! Jag vill tycka om någon som tycker om mig. Just nu har jag två stycken som tycker om mig men som jag inte tycker om på det sättet. Vad är meningen? Att jag ska ta någon som jag inte känner för bara för att få närhet eller vaddå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar