Narcissist

Jag vet inte hur jag kom in på det, men i natt så började jag kolla upp ordet narcissist och fick väl en skräckblandad aha-upplevelse. Jag kan svära på att Han lider av just narcisstisk personlighetsstörning. Detta är en personlighetsstörning som kännetecknas så här:

• Han ser sig själv som mer värd än omgivningen
• Han kräver och tycker ha sig rätt till mycket uppmärksamhet av sin omgivning
• Han kan inte se sina egna brister och svagheter
• Han kan inte känna medkänsla för sina medmänniskor
• Han kan inte ta kritik utan att bli rasande och förödmjukad

Jag återkommer i ämnet när inte Han är här. Han har märkt att jag stängt av och kommer att sticka snart. Och tur är väl det.

Så trött på tjafs

Jag måste verkligen göra nånting åt det här!!! Så fort jag träffar Honom så blir det tjafs om nånting och det som gör mig mest förbannad är att han alltid skyller allting på mig! Om jag fortsätter att träffa honom kommer jag vara ett nervvrak innan hösten och det känns som att jag redan har gått den skolan...

Jag hoppas att han drar härifrån imorgon och att han aldrig mer hör av sig till mig. Han tycker själv att han är Guds gåva till kvinnan och i vissa fall är han faktiskt det, men han är även en jävla mardröm som manipulerar allt som kommer i hans väg och jag är trött på det. Han har nåt jävla handikapp som gör att han inte ser sina egna fel och brister och sånt är fan skrämmande!

Aktivt liv och 8 timmars sömn

Det är inte lätt att kombinera ett aktivt liv med 8 timmars sömn måste jag säga. Jag är så trött att jag egentligen bara vill sjukskriva mig för att få sova. Hittills den här veckan har jag sovit ungefär 14 timmar fast jag egentligen borde sovit 24... Det sägs att sömnen är jätteviktig för återhämtningen när man tränar så jag måste se till att komma i säng tidigare på kvällarna. Idag har jag ingenting inbokat och ingenting ska bli inbokat. Man kan inte ha ett aktivt liv om man ska få 8 timmars sömn, alltså så har man inte 8 timmars fritid.

Bildbevis

Jag sprang mina 5 km på 37 minuter och det var kanske inte den tiden jag hoppades på, men samtidigt kan man inte springa den takt man vill eftersom det är så mycket folk överallt. Jag gjorde det trots att jag mådde som en skunk i morse!

Det drar ihop sig

Jaha! Då är det snart dags att bege sig till Frescatiområdet... Jag är ju inte sådär jättetaggad precis men det är väl bara att bita i det sura äpplet. Det är ju inte särskilt lång sträcka (5 km) och vädret är strålande. Så det får gå.

Vårruset

Så är man redo för att ta sig till jobbet. Kort dag kan tyckas, men jag har anmält mig till Vårruset och ska alltså springa ikväll. Hur smart är det att vara hemma i princip hela dan pga baksmälla och sen springa Vårruset? Som sagt, att supa i natt var kanske inte det brightaste jag gjort. Det känns som att jag promenerar runt banan ikväll.

Bakis vinnare!

Det blev galet igår när DIF äntligen tog tre pinnar! ALLA skulle helt plötsligt ut efter matchen och Östra blev mitt och många andras val. Det var hur mycket folk som helst... Och hur mycket alkohol som helst, jag som till en början drack vatten. Det blev så mycket fest att jag kom i säng fem imorse och det kanske inte var det brightaste jag gjort i mina dagar.

Kvart i nio skickar jag följande sms till chefen: "Det är pinsamt att säga, men jag firade vinsten lite för mycket i natt och nu mår jag alldeles för dåligt för att komma till jobbet i tid... Jag måste ta ledigt på förmiddan... Och ja jag skäms." Till svar får jag: "En gång är ingen gång. Men låt det inte bli till en vana. Jag är själv inte på plats i eftermiddag så ta det lugnt." Har jag sagt att jag har världens bästa chef?

Dags att tagga till!

Det är sista hemmamatchen innan sommaruppehållet imorgon. DIF - Häcken. Det går ju som bekant inte så bra för mitt kära Djurgårn men det innebär inte att jag ska vika ner mig för det. Det kommer att vara strålande väder imorgon coh efter jag tittat på nedandstående är jag fan taggad!

Sommarväder!

Idag var första riktiga sommardagen enligt mitt tycke. Det var varmt i skuggan, blåste varma vindar och solen var ju självklart framme. Underbar dag! På jobbet hann jag med massor som jag skjutit upp eller som jag väntat svar på vilket också är härligt.

Efter jobbet träffade jag Honom och vi gick och käkade på en solig uteservering. Eftersom jag går på GI-diet så åt jag lax- och scampispett med sallad och det var urgott! Har följt metoden ordentligt idag med mellanmål och massor med vatten och det är inte ett dugg jobbigt. Förutom att jag haft en molande huvudvärk exakt hela dagen, men den ger förhoppningsvis med sig efter några dagar. Fick inte sagt det jag ville till Honom men jag får helt enkelt låta det rulla på och invänta ett bra tillfälle. Det har i alla fall känts bra i två dagar nu...

Ikväll är jag ensam hemma och jag ska strax ta mig ett bad och ta hand om mig själv.

Bergochdalbana

Jag vet inte vad jag ska känna, tycka, tro eller veta men i lördagsnatt kom han till mig och är fortfarande kvar. Igår var han hur gullig som helst och jag lever just nu i ett bergochdalförhållande. Jag är nästan säker på att han träffat/träffar någon annan och kanske dejtar båda samtidigt och det är mer än vad jag klarar av. Därför funderar jag just nu ut hur jag ska säga detta till honom?

Jag vill säga: "Jag börjar tycka om dig ganska mycket och därför vill jag inte dela dig med andra. Om du tycker det är jobbigt så är det bättre att vi slutar ses." Men jag vet inte hur jag sedan kommer ta svaret? Om man inte enbart vill vara med mig så kanske jag blir jätteledsen och ångrar mig rejält, fast samtidigt så kommer jag ju må uselt om jag vet att han är hos någon annan när han inte är hos mig... Dessutom vet jag inte NÄR jag ska säga detta. Ska jag säga det innan jag går när han ligger och sover, via telefon eller ska jag vänta tills vi ses nästa gång? Det lär ju inte bli förrän till helgen och Gud vet vem han har varit hos under tiden!?!

Jag hatar verkligen att ta såna här beslut och framför allt att ta upp samtalsämnet! Det enda jag vill är att allt flyter på och att jag är lycklig. Varför ska det vara så svårt?

Grinig

Det här är inte roligt alls! Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet på måndag och låtsas som att det regnar. Men jag har heller ingen lust att spela teater. Och visst har han glömt mig, det märktes idag när han ringde... Samtidigt som min hjärna är glad över ett bra beslut så är mitt hjärta krossat och jag vill helst ligga i sängen i flera dagar. Tonåringen jublar och tror att det är superlätt att bara dissa någon som har gett mig det jag saknat och varit utan i flera år även fast han inte är Mr. Intelligent. Och jag håller masken men märker att jag är lättirriterad och grinig. Men inte förstår hon varför. Det är bara tonåringar som får vara olyckliga och kära i fel killar. Jag vill bara ha honom här!

Raderad

Så! Nu har jag raderat honom ur min telefon och tänker deppa några dagar... Sen hoppas jag att jag kommit över honom och kan gå vidare i livet med en erfarenhet rikare. Han gav mig självkänsla och den tänker jag försöka behålla och förhoppningsvis träffar jag någon som är lika kramig, pussig och bra med det viktigaste som han var. Nu är det gråt och tycka synd om mig själv som gäller!

Hur ska jag göra?

Telefonen har nog inte varit så tyst som den är nu sedan jag träffade honom. Förmodligen ligger han i sängen med någon annan, det är så han fungerar och jag har stans ångest för detta. Saknar honom så in i helvete men samtidigt så kanske jag bara ska låta det hela vara och kanske ringa ett samtal till någon annan istället? Fast om jag ringer någon annan så trasslar jag kanske in mig i nåt som jag sen inte kan stå för... FAN! Om jag inte hade druckit i onsdags så hade jag aldrig haft dessa problem.

Totalt bortgjord

Ångesten kryper i hela mig och jag kommer nog inte dricka alkohol på ett bra tag. Gjorde bort mig rejält i onsdags och vill knappt tänka på vad jag gjorde... Har en lucka på ett par timmar och minns absolut ingenting. Lite har jag fått berättat och det är inga roliga historier. Fy fan!

Till och med Han har tröttnat och jag får skylla mig själv. På ett sätt är det väl bra men det känns jävligt tomt och tråkigt. Telefonen är tyst och jag saknar någon som håller om mig, pussar på mig och tar hand om mig. Men som sagt, jag får skylla mig själv och framöver är det ett hälsosamt liv som hägrar... Har börjat med Fas 1 i GI och hoppas att det ger mig ett startskott i viktnedgången som min PT har satt in mig på nu. Träningen gör sitt men nu vill hon att jag ska ta tag i kosten och som en början ska jag undvika kolhydrater för att få en översikt på hur mycket kolhydrater jag äter... Får väl se hur det går.

Gårdagen

Jaha, det var det fotbollsåret. Torsk och rullgardinen är nerdragen. Tänker inte ens analysera matchen eftersom jag knappt såg någonting vilket jag nästan aldrig gör på Råsunda. Kortsida, dålig syn och nära planen gör att man inte får någon helhetsbild av matchen.

Vad hände efter matchen då? Först blev det Star Bar, därefter nåt ställe på Hornsgatan och till sist Laughing Duck på Vasagatan. Där blev jag irriterad på honom eftersom han satt vid en spelmaskin mest hela tiden och när jag ifrågasatte detta bad han mig att dra och därför drog jag hem. När jag sitter på bussen ringer han mig och ber mig hoppa av bussen så han kan plocka upp mig med taxi och jag hoppar av vid Fridhemsplan. Där sitter jag hur länge som helst och väntar på honom och när han väl kommer dit så sitter han och skäller ut mig i taxin så att jag blir helt galen och säger till chauffören att stanna så att jag kan gå av. Vid det här laget är jag långt hemifrån, tar sikte på DN-huset och börjar knalla. Det gick ganska bra i ilskan.

Idag har han ringt hur många gånger som helst och bett mig komma men jag har varken haft lust eller orkat. Vid 17-tiden ringer han mig och säger att han kan komma och ta hand om mig och jag säger då att jag vill vara ensam med tonåringen eftersom vi inte har umgåtts på ett tag. Då blev han skitsur och slängde på luren?!?!?! Vad är det frågan om?!? Jag orkar inte med tjafs och en människa som inte tycker det är okej att jag umgås med min dotter. Nu är jag irriterad på riktigt! Strax efter han slängt på luren så ringde en annan kille som jag känt i ett par år och som jag flirtat med. Vi satt och pratade i en och en halv timme om massor och det känns som att jag har mer utbyte av honom än den andra. Tyvärr är jag inte attraherad av honom... Hur som helst så funkar det inte att bråka och kontrollera andra så jag måste sätta stopp för det här. Men han har inte ringt sen fem och jag orkar inte tjafsa med honom mer idag.

Djurgårdens IF vs. Solna AIK

Det är en stor dag idag! Vårderbyt mellan DIF och aik går av stapeln och ännu en gång undrar jag varför jag skaffade mig intresset Djurgården? Det finns ingen som helst njutning med denna dag! Jag har sovit jättedåligt, vaknat flera gånger under natten. När jag väl vaknar så är magen i kris och koncentrationen på nuet är som bortblåst. Så kommer det vara hela dan fram tills matchen blåser igång. Då börjar den riktiga pinan! Man pendlar mellan hopp och förtvivlan i ungefär en timme och 50 minuter och sen har man svaret. Är förnedringen total eller infinner sig lyckoruset? Ikväll tror jag på att förnedringen kommer att vara total och jag kommer förmodligen vara självmordsbenägen... Ändå utsätter jag mig för denna skit, fattar inte vad jag håller på med?

Sommarfin

Nu drar jag iväg och har roligt! Han verkar tro att jag sitter hemma och grinar men mer fel kunde han inte ha den tönten!

Födelsedag

Hade glömt bort att en av mina killkompisar fyller år idag! Tur att jag kom på detta och ringde upp för att gratta. Han och "ligan" ska ut på Djurgårn och ha picknick så nu gick mina städplaner åt pipan. Klart jag följer med på det när solen strålar för fullt. Hann i alla fall att byta sängkläder, plocka undan, sätta på disk- och tvättmaskinen så nu ser det respektabelt ut här. Får hoppas att jag mår tillräckligt bra imorgon så att jag kan dammtorka och dammsuga...

Nu ska jag göra mig sommar- och födelsedagsfin!

Känslor

Hade fest med mig själv igår. Blev sådär lagomt onykter och spelade musik hela kvällen och in på natten. Det var ett tag sen jag kunde spela MIN musik utan att nån gnäller eller byter låt. Han hörde varken av sig eller dök upp och jag försöker känna efter vad jag tycker om det och i ärlighetens namn så känner jag ingenting! Visst är det konstigt? Det känns nästan som en lättnad faktiskt. Så kär var jag!

Jo det var jag. Fram till han började ändra på sig. Från början var han så otroligt kramig, gullig, rolig, sextörstande och uppskattande på alla sätt. Men några dagar efter jag kommit hem från London förvandlades han till en tjafsande, krävande, manipulerande spelmissbrukare som varken ville kramas eller ha sex. Varför ska jag då ha honom kvar? Och detta efter bara några veckor.

Men han gav mig faktiskt något! Han har fått mig att tycka om min kropp som den är (även fast jag anstränger mig för att den ska bli mindre) och han har fått mig att känna mig sexig. Min självkänsla är betydligt bättre nu än för en månad sen och jag är faktiskt tacksam mot honom för att han gav mig detta. Det var en fin present! Han är säkert helt omedveten om detta och tur är väl kanske det...

Ensam freeeedag!!!!

Jag tror knappt att det är sant! Först snackade han om att va hemma, sen hoppade han in i duschen och drog! Ingen är ärligt gladare än jag! Nu har groggen åkt fram och musiken på hög volym. Här ska firas!