Hade fest med mig själv igår. Blev sådär lagomt onykter och spelade musik hela kvällen och in på natten. Det var ett tag sen jag kunde spela MIN musik utan att nån gnäller eller byter låt. Han hörde varken av sig eller dök upp och jag försöker känna efter vad jag tycker om det och i ärlighetens namn så känner jag ingenting! Visst är det konstigt? Det känns nästan som en lättnad faktiskt. Så kär var jag!
Jo det var jag. Fram till han började ändra på sig. Från början var han så otroligt kramig, gullig, rolig, sextörstande och uppskattande på alla sätt. Men några dagar efter jag kommit hem från London förvandlades han till en tjafsande, krävande, manipulerande spelmissbrukare som varken ville kramas eller ha sex. Varför ska jag då ha honom kvar? Och detta efter bara några veckor.
Men han gav mig faktiskt något! Han har fått mig att tycka om min kropp som den är (även fast jag anstränger mig för att den ska bli mindre) och han har fått mig att känna mig sexig. Min självkänsla är betydligt bättre nu än för en månad sen och jag är faktiskt tacksam mot honom för att han gav mig detta. Det var en fin present! Han är säkert helt omedveten om detta och tur är väl kanske det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar