Det här är inte roligt alls! Jag har ingen som helst lust att gå till jobbet på måndag och låtsas som att det regnar. Men jag har heller ingen lust att spela teater. Och visst har han glömt mig, det märktes idag när han ringde... Samtidigt som min hjärna är glad över ett bra beslut så är mitt hjärta krossat och jag vill helst ligga i sängen i flera dagar. Tonåringen jublar och tror att det är superlätt att bara dissa någon som har gett mig det jag saknat och varit utan i flera år även fast han inte är Mr. Intelligent. Och jag håller masken men märker att jag är lättirriterad och grinig. Men inte förstår hon varför. Det är bara tonåringar som får vara olyckliga och kära i fel killar. Jag vill bara ha honom här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar