Ångesten kryper i hela mig och jag kommer nog inte dricka alkohol på ett bra tag. Gjorde bort mig rejält i onsdags och vill knappt tänka på vad jag gjorde... Har en lucka på ett par timmar och minns absolut ingenting. Lite har jag fått berättat och det är inga roliga historier. Fy fan!
Till och med Han har tröttnat och jag får skylla mig själv. På ett sätt är det väl bra men det känns jävligt tomt och tråkigt. Telefonen är tyst och jag saknar någon som håller om mig, pussar på mig och tar hand om mig. Men som sagt, jag får skylla mig själv och framöver är det ett hälsosamt liv som hägrar... Har börjat med Fas 1 i GI och hoppas att det ger mig ett startskott i viktnedgången som min PT har satt in mig på nu. Träningen gör sitt men nu vill hon att jag ska ta tag i kosten och som en början ska jag undvika kolhydrater för att få en översikt på hur mycket kolhydrater jag äter... Får väl se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar