tisdag 11 maj 2010

Om att åldras med värdighet

Jag har ju lyckats komma upp i en ålder av fyrtioplus. Inte så mycket plus med dock över fyra tior. Inte så mycket om man ser det i guldpengar.

Hur som helst.

Jag har inte haft några problem med mitt åldrande utseendemässigt. Men nu får det tamejfan vara nog! Jag har alltid fått komplimanger för mina spiror och  mina ögon. Men nu börjar de att rasa ihop. Båda två. Jag epilerar, rakar och rakar mina ben. Ändå ser det ut som om de är orakade. Vad fan är det?!? Beror detta på att jag rakat dem för många år? Det är inte stubb när man kollar noga. Men på håll ser det typ ut så.

Och ögonen ska vi inte prata om! Jag börjar fan gråta. Om ett par år kommer jag inte kunna använda ögonskugga eftersom ögonlocken är så tunga. Jag sminkar mig snyggt och vill fortsätta med det. Måste jag gifta mig med en miljonär för att få vara nöjd med mitt åldrande?

Fan vad trött, ledsen och deppad jag blir!

4 kommentarer:

Monicas sa...

Du är ju skitsnygg och ser fortfarande mycket yngre ut än du är ... så det så :)

Ting sa...

Jag tycker att du ser väldigt bra ut!
Gör ingen jävla ögonlyftsoperation.
Det ser helt stelt och konstigt ut!
Stor kram!

Anonym sa...

Men hjärtat ... JAG tycker ju att du är snygg och fin ... räcker inte det eller??? *Blink*.
Allvar alltså ... du är bara "nojjig" håller fullständigt med Monica ... du ÄR fin som du är. Vänta med "lyft" ... du hinner, jag lovar *ler*.
Och du förresten: OM du mot all förmodan skulle springa på en miljonär vet du ju en som behöver både lyft och "bortlyft" mer än dig ... skicka ett bidrag till mig då *ler*.
Kram "gummsi"

Singel i storstan sa...

Vad gulliga ni är! Det känns bättre idag. Fick bara nån dipp igår.

Men ett ögonlyft kommer nog förr eller senare...