Jag undrar vad det egentligen är för fel på mig? När Tonåringen och Pojkvännen är här så går jag och är småirriterad på att jag får plocka efter dom. När dom är hos Pojkvännen (som dom är nu) så saknar jag dom. Inte stöket kanske. Men deras sällskap.
När jag har fullt upp och massa saker i görningen längtar jag till att det ska lugna ner sig och jag får slappa. Men när jag äntligen får lugn och ro (som nu) så kryper det i kroppen. Jag tycker inte om att vara ensam mer än någon dag.
Man kanske borde skaffa sig en man i byrån? Eller en man i telefonen rättare sagt. Nån som man ringer och hittar på saker med en lördag. Men då ska det va nån som inte har en massa krav. Och dom är inte så lätta att hitta...
Hur som helst så har jag väldigt svårt för att bestämma mig hur jag vill leva.
4 kommentarer:
Jag var hos frissan idag. Hon berättade att hon skaffat sig en man i byrålådan. Som öppnas när det kniper. Han bor på nån av Essingarna.
...ni kanske ska dela på honom...
Ja, Själv har jag en sån. Kanske liite för mycket man här, men, han har inga krav i alla fall. Håller med om att det är modellen.
Ja, Själv har jag en sån. Kanske liite för mycket man här, men, han har inga krav i alla fall. Håller med om att det är modellen.
Mona: Ja då är det nära i alla fall! :-)
Singel: Hur funkar det med känslor och så då? Jag menar, om man blir kär kan det ju vara kört...
Skicka en kommentar