Det är många galor nu i dessa tider, nästan för många. Grammisgalan, Guldbaggegalan, P3-Guldgalan och ikväll Idrottsgalan. Lite innan var det Fotbollsgalan, Rosabandet, Svenska Hjältar... har säkert glömt en och annan också. Jag kan inte låta bli att titta på galor och jag tycker om dem men de behöver ju kanske inte visas i ett stim!?!
Peter Settman var väl trevlig som vanligt, Robert och Björn Gustavsson ganska dåliga och sen... Dessa stående ovationer!!!! Vad är meningen med en stående ovation? Är det inte när någon har gjort något fantastiskt i sin karriär eller vad det nu gäller? Herregud! Att ställa sig upp fyra gånger på en kväll tar ju bort hela grejen känns det som. Om jag hade varit på galan och skulle välja en stående ovation hade jag valt killen som för två och ett halvt år sedan råkade ut för en olycka och miste två ben och en arm. Han som tog sig tillbaka till livet blott 19 år gammal och kom på fjärde plats i simning i paralympics 2008. DET är värt en stående ovation! SKÄRP ER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar