När jag födde min dotter för snart exakt för 18 år sedan så insåg jag att hon var det bästa som någonsin hänt mig, det anser jag fortfarande. När jag fick ögonkontakt med henne så drog hon ur all kärlek till mig själv och överförde den till sig. Från den dagen slutade jag att prioritera mig på första plats och jag har numera nästan glömt bort hur det kändes...
För mig var och är det meningen med livet och jag har verkligen lagt ner mycket jobb på denna speciella tjej. Därför blir jag mållös när jag läser om sådant här. Inte nog med att mamman har vanvårdat och skadat sina barn Big time, hon har dessutom tidigare blivit av med vårdnaden och sen blivit den tilldelad sig!!! Hur är detta möjligt? Jag blir vansinnig när jag läser om sånt här! Och detta händer i Sverige!
2 kommentarer:
Vet du. (Bortsett från att jag delar din uppfattning..)För ett par veckor sen satte jag mig och sträckläste din blogg. Så nu känner jag mig som värsta jävla fluktaren. Snokfia. Men jag måste få säga en sak: jävlar vad snygg du är.
Jag tror jag svimmar! Min favoritbloggerska har varit inne på MIN blogg och kommenterat! Och TACK för komplimangen!
Skicka en kommentar