Tonåringen ringer mig och gnäller för att hon inte har några pengar. NO SHIT?!? Hela förbannade våren och försommaren har jag tjatat på att hon ska ringa till Fridays där hon fick jobb så att hon har extrapengar. Men icke! Dom har ju bara ringt två gånger när hon inte har svarat och hon tycker ändå att dom ska ringa. Nu är det för sent och jag tänker verkligen inte gen henne några pengar, det måste vara bästa medicinen...
Idag ringer en killkompis och frågar om dottern skulle kunna tänka sig att sälja T-shirtar på Power Meet (tror jag det heter) i Västerås i helgen. Torsdag, fredag och lördag: 2.500 kronor + frukost, lunch och middag. Jag ringer direkt till fröken Kräsen frågar och får motfrågor som "Hur många timmar ska jag jobba", "Hur ska jag kunna äta", "Hur ska jag kunna sälja, jag är ingen säljare" osv. Jag får ett totalt frispel på Divan som är utfattig men latast i universum och förklarar att hon inte kommer att få en enda krona av mig tills hon skaffar sig ett jobb.
Sa jag att tonåringen ska jobba i Västerås i helgen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar