Jag startade den här bloggen när jag bodde tillsammans med dotterns pappa och livet kändes uselt. Eftersom han rotade i dagböcker, telefoner och allat annat personligt så började jag istället skriva på nätet eftersom han inte är så bright när det gäller datorer. Sen har det bara fortsatt. Jag skriver för att få ur mig tankar och lite för att kunna backa och läsa senare. Den har varit som en vän som man anförtror sig åt. Därför har jag inte brytt mig så mycket om underhållsvärdet. I verkliga livet så är jag ganska rolig så egentligen borde jag ju kunna hitta livets roligheter att skriva om...
Jag har tre bloggar som jag följer slaviskt och båda två har ett underhållsvärde av toppklass! Bloggfrossa är en kille från Göteborg som beskriver livets jävligheter på ett sånt målande språk och underhållande sätt att jag massor med gånger suttit och skrattat för mig själv framför datorn. Den andra bloggen är Monas Universum som är en tjej som är något år äldre än mig och skriver om allt som händer henne men på ett mycket roande sätt. Förutom att hon är stenrik och gift så är vi nog rätt lika hon och jag och därför blir hennes blogg ännu roligare.
Idag när jag loggar in på bloggen har jag fått en kommentar. Från Mona! Hur har hon hittat hit? Och snacka om att prestationångesten befann sig på ett kick. Det känns ungefär som om man skulle få ett välkommet besök när man har det som stökigast hemma. Men eftersom jag inte är proffs på detta så är jag ändå glad att hon skrev en kommentar så jag ska inte gnälla.
4 kommentarer:
Hold your horses!! Nu ska vi korrigera lite här: jag är låååångt ifrån stenrik, let me tell you. Allt ligger låst i butiker och med tanke på hur inredningsbranschen går nu så är det stålbad kan jag säga. Milt sagt! Och glöm aldrig att jag kommer från en ensamstående, luspank mamma (och lillebror) så jag är mer vanlig än du tror. Okey, jag har LV-väskor och snordyra lakan, men thats it. Och väskor och lakan håller länge vettu!
Sen ska du inte ha prestationångest för fem jävla öre. Jag är en vanlig bloggare och har en pluttliten blogg. Dock är jag sinnesjukt glad över de ca1000 personer som är inne varje dag. Jag är grymt tacksam över alla er, men ni förstår nog inte riktigt det.
Sen är det en annan sak; om jag hade startat bloggen idag så skulle den vara fullkomligt anonym. I och med att den inte är det, att det är stor igenkänningsfaktor (om man läser noga så vet man att vi har 10 videobutiker, en möbel- och inredningsbutik samt ett företag inom grossistbranschen, som säljer till möbel-och inredningsbutiker (och leksaksaffärer då vi även har designade träleksaker)och då är det lätt att klura ut vem jag är för våra anställda.
Jag visste inte från början att jag skulle få några läsare över huvud taget. Jag hade en handfull med mig från början men sen har det exploderat.
Nåväl, detta har medfört att jag aldrig kan skriva om allvarliga saker, och tro mig, I have some shit in the bagage. Därför berör en sån blogg som din mig oerhört mycket. För även om jag är allan ballan på bloggen, så bor det en något djupare människa i mig än jag vill tillstå.
...och dra åt helvete vilken lång kommentar detta var...
Hur som helst så är jag svindålig på att kommentera. Vilket jag skäms över. Jag läser ett 30-tal bloggar varje dag och det tar egentligen alldeles för mycket av min tid.
Så även om jag inte skriver något här så är jag här inne varje dag. Och har varit det sen du lade din första kommentar hos mig...hehe!
Avdelningen för värdelöst vetande: din blogg är den ENDA blogg jag har läst från början till slut.
Basattduvet..
:-) Du har lååååånga kommentarer hos mig, men ack så lite du har gjort inlägg i din egen blogg sen jag gick från jobbet för 10 timmar sen! Men ingen är gladare än jag!
Och även fast du kanske inte kan skriva anonymt så skriver du förbannat bra medan jag bara lallar omkring med mina känslor som nån hormonstinn sistachanseninnanövergångsåldernkärring!
Och ja, stenrik. Är man ganska nyseparerad och har levt på två löner i hela sitt vuxna liv och helt plötsligt ska leva på en lön så har man INTE råd med andra lakan än IKEA's! Sen kanske jag slösar lite pengar på krogen och personlig tränare, men det (i alla fall tränaren) är också en investering. Förhoppningsvis räcker den investeringen länge.
Haha, jag vet. Jag är inne i en fruktansvärd bloggtorka just nu. Har sjukt mycket att göra inför en mässa vi ska ställa ut på i augusti. Och när jag har för mycket att göra så strejkar huvudet, alltså inga inlägg. Och det suger hårt kan jag säga!
Skicka en kommentar