När jag var sex år skilde min mamma och pappa sig. Och mamma flyttade upp till Östersund där hon hade växt upp. Och hon tog med mig. Det var väl okej till en början. Men ju äldre jag blev ju mindre tyckte jag om den där staden. I högstadiet rymde jag hur många gånger som helst. Ner till Stockholm. Det var ju där jag hade mina rötter, min pappa och halva släkt.
Jag gick hela grundskolan där uppe. Men dagen efter skolavslutningen i nian flyttade jag ner till pappa. Vilket jag hade längtat till sen sjuan. Då klippte jag nästan alla band som hade anknytning till skitstaden. Förutom med mamma, morfar och en barndomskompis som jag känt sen jag var fyra år.
Imorgon ska jag träffa två av mina klasskompisar från den tiden. Som jag självklart fått kontakt med på Facebook. Och jag gissar på att vi ska titta i backspegeln. Problemet är att jag knappt kommer ihåg nånting från den tiden. Och dom kommer säkert tycka att jag är dryg som låtsas att jag inte minns nåt.
Men nånstans tycker jag att det ska bli kul. Inte för att jag tror att vi har mycket gemensamt. Utan lite för att friska upp lite av mitt minne. Och lite för att höra vad det blivit av många. Spännande kommer det att bli i alla fall.
2 kommentarer:
Åh herregud. Minns du skolträffen jag var på i maj, och allt jävla rabalder det blev?
Ojojoj, som jag blev kallad stropp och allt möjligt för att jag inte kom ihåg vare sig händelser eller människor.
Don´t look back.
Jo, jag kommer ihåg. Du var inte alltför upphetsad då. Men det här var två personer. Och vi hade inga superduperidioter i min klass.
Skicka en kommentar