Platsen i mitt hjärta

När jag var liten hade min mormor och morfar en husvagn som de åkte omkring med på semestern. Det var ganska vanligt på den tiden. Så det är ingenting jag talar tyst om för att jag skäms. På vinterhalvåret ställde morfar husvagnen på Flygflottiljens mark eftersom han jobbade där. Och det var stora områden mark de ägde. Så det var väl inget konstigt.

Men en dag så var det något befäl som var högre i rang än morfar som gnällde på att han använde husvagnen som vinterparkering. Och man kan säga att en del av mitt temperament har jag fått från just morfar. För han blev förbannad och åkte och köpte en tomt. Som han kunde ha husvagnen på under vintern.

Och där stog den några år. Tills mormor tyckte att dom lika gärna kunde bygga ett hus på tomten istället. Detta hus är lantstället som jag åker till (nästan) varje sommar. Och favoritplatsen är nere vid älven när solen går ner och upp. Den går liksom aldrig riktigt ner. Det är en solnedgång som blir soluppgång.

Denna plats är den jag visualiserar när jag behöver varva ner. Detta är platsen där jag förmodligen vill bli strödd på när jag dör. Det är där jag hade gift mig om jag hade gift mig. Jag blir så lugn och glad när jag sitter där alldeles själv.

Så tack morfar för att du lackade ur och köpte tomten där platsen i mitt hjärta finns!