Tonåringen är hos sin pappa just nu. Med ett krossat hjärta. För första gången. Om hon fått en krona för varje tår hon fällt så hade hon varit miljonär nu. Och jag kan inget göra. Bara vara ett telefonstöd. Och det gör så jävla ont att se sin dotter gå igenom den där skiten. För man tror att det är slut på livet. Jag har inte glömt hur det var...
Men jag har lärt mig att hantera motgångar och krossade hjärtan. Så jag hade gärna bytt med henne. Lätt! Men det går ju inte.
Så hur ska jag bete mig? Vad ska jag säga? Jag vill att hon ska få lite jävlaranamma i sig. Men hon är inte jag. Hon är som ett öppet sår...
I hate this!
9 kommentarer:
Ja jag sitter med ett nykrossat hjärta själv... Lyssna, förstå, håll med, tala om att det gör ont, svinont och att det ska göra det. men att hon kommer att rycka på axlarna åt det fortare än hon anar... jag menar det finns 100 tals killar som kommer kunna göra henne lycklig när hon tillåter. Obesvarad kärlek gör ont...
Du är inte sugen på ett nytt kex... är tillgänglig och kan ställa upp om du vill(Räcker ut tungan)
Kram I.
Bekräfta, bekräfta, bekräfta.
Jag var där för ett år sen med tonåringen. VI vet ju att det går över, men dom tror ju att livet är slut.
Vilken tur att jag gör precis allt! Plus att få henne att få jävlaranamma. Men vi är så olika hon och jag...
I: Distansförhållande är väl inte prio ett. ;-)
Phu.
Då vet jag vad jag har att vänta om x antal å.
Min dotter är ju som tur är bara 9 än så länge.;)
Låter som du gör helt rätt!
Hej,
har ingen tonårstjej men två killar, Uhj vad jobbigt med krossade hjärtan. Det gör så ont i en själv när barnen mår dåligt. Jag tror att vi vuxna mest kan lyssna, låta dem berätta, fråga så mycket du orkar. Å så berätta för barnen hur många fina kvalitéer dom har. Det här med att dom säkert kommer att träffa en ny snart, det behöver man inte säga för de är dom nog inte mogna att höra.
Sen tror jag att det är otroligt viktigt att dom pratar med sina kompisar. I slutändan så är det nog kompisarna som hjälper ditt barn upp och ut på nya äventyr.
Lycka till!
Stackars gumman.. .krama om och hälsa.. Kram kram
Distans vem har sagt det!
Jag funderar på att sälja allt, firman, mina hus och sluta jobba... bara placera mina pengar och leva av det, då är jag inte bunden av annat än att träffa mina tjejer ibland;-)
Det låter faktiskt inte helt fel. Göra vad man vill liksom!
Idag hade jag tagit med mig Tonåringen på en shoppingresa. Lätt! Då skulle hon nog glömma exet några timmar iaf...
Risken är väl att man tröttnar på det... vilka bekymer jag har, hahahaha.
Det är en fördel att man hade tiden och slantarna tillgängliga för sina barn.
Skicka en kommentar