För några år sedan var jag en riktig kontrollmänniska. Jag skulle ha kontroll över allt som fanns i mitt liv; barn, pojkvän, jobb, fester, högtider, ja allt! Jag var till och med lite stolt över att ha sån kontroll över det mesta och ansåg att det var ett typiskt skorpiondrag...Sen kom den dagen då min kontroll blev en last för mig. Jag kände på mig att min sambo var otrogen och jag började kontrollera ännu mer, jag gick igenom hans mobil gång på gång och till slut fick jag allt bekräftat: Han hade träffat en annan. Mitt jag föll ner i det djupaste hål man någonsin kan föreställa sig fast ännu djupare, han lämnade mig med räkningar och dyr hyra och mitt liv raserade totalt på en vecka. Han var den enda killen som jag varit ihop med i hela min vuxna ålder, hur skulle jag klara mig?
Som tur var så hade en av mina bästa kompisar en bostadssituation som gjorde att hon kunde flytta hem till mig och från det djupaste hålet kunde jag sakta men säkert börja kravla mig upp igen. Min sambo ångrade sig ganska snabbt men nu hade jag ju andra som bodde i mitt hem. Men vi började ändå dejta igen ganska snart och han skaffade sig en lägenhet väldigt fort.
Vart jag ville komma med det här inlägget var att när jag mådde som sämst och inte ens duschade och klädde på mig om dagarna så svor jag för mig själv att jag ALDRIG mer skulle ha kontroll! Jag lovade mig själv att aldrig tycka att kontroll är något positivt och någon gång i mars 2004 (årtalet osäkert, kan va 2003) så släppte jag all kontroll. Förutom på jobbet.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar