...och idag är det inte jag! Nu har han druckit upp alkoholen han handlade i fredags och igår och då brukar ångesten komma krypande. Samma mönster varje gång! Jag får inte vara i fred utan han kommer upp och vill bli kompis med mig. Men jag är trött på det där mönstret! I fredags och i går var jag inte vatten värd, jag fick inte röra något i kylskåpet och idag ska vi helt plötsligt åka och köpa ny dator! Vilket pucko han är!
Nu dammsuger han, har fyllt en diskmaskin och skurat kattlådan... Då känner han sig duktig och kan släppa ångesten och glömma bort hur han har betett sig i helgen. Att han har gjort så att två andra människor mår dåligt ska glömmas bort och allt ska vara som vanligt. Kan inte en psykolog sätta en diagnos på hans beteende?!? Nån blandning mellan psykopat, borderline och narcissist? För vi vet ju att allt som hänt i helgen är mitt fel, det är ju jag som gör honom så arg! Och gör man honom arg så får han göra vad han vill...
Nu ska jag börja förbereda för tvättstugan. Det är ganska fantastiskt att dessa fyra-fem timmar som jag lägger ner där inte räknas som nåt som jag gör i hemmet. Ibland har jag lust att bara skita i det, men då blir ju heller inte mina kläder tvättade och då får jag också lida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar