Slut på veckan...

Jaha! Så var det slut på den här veckan. Och helgen. Ticktackticktackticktack. Det skulle inte göra nånting om tiden gick lite saktare. Faktiskt!

Tonåringen...

Tonåringen blev vuxen i somras. 18 alltså. Man skulle kunna tro att hon blev 14. På riktigt. För hon håller på att bryter sig loss . Från mig. Och jag som skrytit (skrutit?) så mycket om att vi har så bra kontakt. Och relation. Men allt detta håller på att raseras. Nu!?! När mor och dotter egentligen ska få bättre kontakt igen.

Hon har varit hos sin pappa en månad nu. Egentligen borde vi längta efter varandra nu. Men hon är direkt otrevlig mot mig. Hela tiden. Förutom när hon vill ha nånting. Hade hon varit i puberteten hade jag förstått. Men nu är jag bara ledsen...

Men det är hennes val. Jag orkar inte ställa upp hela tiden när jag bara får skit. Och hon är vuxen nu. Så jag har inga hårdhandskar att ta till. Hon bor ju inte ens hos mig just nu. Och frågan är om hon kommer att göra det något mer. Jag verkar inte ligga på topplistan hos henne precis. Och hon säger inte ens vad som irriterar henne. Och då kan jag inte göra så mycket.

Mer än att gå omkring och må dåligt och vara ledsen.

Söndagsångest

Jag har lite ångest. För att jag inte gjorde ett handtag hemma igår. Helt knäppt egentligen. Att man har så mycket krav på sig själv hela tiden...

Färdiglekt!

Nu har jag lekt klart! Det tog ett gäng timmar. Men det var kul. Tyvärr så går den inte att göra större på webben. Men hemma på datorn är den lika stor som skärmen.

Låt mig presentera min sommar. Med min sommarlåt! Som alla vet att jag trallat på hela sommarn. :-)

Fastnat!

Hjälp!

Jag har fastnat framför datorn! Sitter och leker med Photoshop. Och kan inte sluta. Satt med det till 03 inatt. När jag vaknade gick jag direkt och fortsatte. Men kul är det!

Slut på tevekvällen

Jag har säkert sagt 2000 gånger att jag sällan kollar på teve. Och det stämmer. Förutom fotboll då. Under min semester hade jag på teven en gång. Det var den 14 juli om jag minns rätt. Victoriadagen och Allsång tittade jag på då.

Nu har jag blivit värsta tevekärringen! Idol har jag i och försig (vet inte hur man skriver denna fras) alltid tittat på. Så det är väl inget konstigt att man kanske råkar hamna i nåt teveflow. Som att råka titta på program som börjar eller slutar i anslutning till Idol. Som Kändisdjungeln för att ta ett exempel.

Nån som såg det programmet? Ett gäng kändisar som åker till djungeln och ska göra äckliga saker. Eller. Det var ju inte dom största kändisarna vi har i Sverige precis. Jag vet inte vad jag ska tycka om programmet. Men det lär ju inte vara något jag tackar nej till annat för. Men ska det visas i anslutning till Idol så finns risken att jag kommer fastna.

Dags att köpa en sån där tevkanna som alla hade på 80-talet kanske? Men nu är teven avstängd. Med strömbrytaren. Man sparar el då! Till på tisdag när skiten ska på igen...

Nu ska jag göra mycket viktigare saker. Som att läsa bloggar. :-)

Idol

Egentligen blir jag inte förvånad. Det händer ju varje år. Att värsta malplacerade människan sjunger som en gud. Eller nåt.

Är det någon som kollar på Idol? Är det någon som tycker att snubben från Sarajevo kunde sjunga?

När någon sjunger och jag får rysningar längs hela ryggen. Och gåshud på armar och ben. Och tårar börjar rinna. Då sjunger den personen bra. Tycker jag!

Shit!

Stilton

Det finns en ost som heter Stilton. Jag har aldrig tidigare smakat den. Men ikväll ska jag ha den till middagen. Så jag tog fram den och tänkte smaka lite. Framför datorn. Innan jag börjar med maten.

*Harkel*

Jag ska börja med maten nu. Och osten är nästan slut! Men jävlar vad god den var! Frågan är hur god maten blir med 90% mindre Stilton än vad som är tänkt?

Har jag sagt att ost är min största passion när det gäller saker man stoppar i munnen?

Att göra!

Är på väg hem nu. Håller på att somna. Helt galet trött är jag. Men innan jag dör framför datorn så måste jag:
Tömma diskmaskinen
Packa upp träningsväskan
Plocka undan
Dammsuga
Laga mat

Sen ska jag inte göra ett handtag mer denna dag.

Dags igen!

Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut... Noice gamla slagdänga. Men jag ska inte ut i natten. Jag ska hem och ta igen mig. För tredje helgen i rad! Utan en droppe alkohol. Jag börjar bli stolt över mig själv nu. Och än så länge så klättrar jag inte på väggarna. Inte av alkoholsug dårå. Utan av tristess.

Nä, jag tycker det är skönt fortfarande. Men den här helgen kommer att bli lite halvtråkig. Måste putsa fönstrena. Och skura golvet. Och allt annat. En städhelg liksom.

Lyxfällan

Herregud! Ibland blir jag faktiskt chockad. Inte ofta. Men någon gång då och då blir jag så förvånad att jag bara sitter och gapar.

En 46-årig kvinna är med i Lyxfällan. Hon är singel. Hon verkar aldrig haft ett långt förhållande. Det enda hon vill är att träffa en man. Och det är väl inte konstigt om man levt ensam i hela sitt vuxna liv. Så hon fyller sitt liv med saker. Prydnadssaker.

Hon bor bara tillfälligt i sin lilla etta på 27 kvadrat. 20 år har hon bott där. Men hon har fyra fulla källarförråd med så mycket grejer att man inte tror att det är sant. För hon ska ju flytta till hus. När hon träffar en man.

För i helvete! Nog för att hennes ekonomi håller på att gå under. Men det är väl inte Lyxfällan hon ska vara med i? Hon måste ju få hjälp stackarn! Hon har liksom ingen koll på nånting! Jag mår verkligen dåligt när jag ser sånt här.

Körkort

Jag tog körkort den 21 januari 1998. Den 11 januari 1999 hämtade jag ut det. Hade ju en provisoriskt körkort i form av en papperslapp. Men mitt leg gick ut i samband med jag hämtade körkortet. Och jag behövde någon form av ID-kort.

Mitt körkort gick ut den 11 januari i år. Idag behöver man nästan aldrig leg. Så det har inte blivit av att jag hämtat ut det. Men så hade dom legkontroll när jag handlade på kortet för någon vecka sen. Och jag hade ju ingenting att legitimera mig med. Passet låg i säkert förvar hemma.

Fast jag fick ju arslet ur vagnen. Kände att det kanske var bra med ett körkort. Så jag ringde transportstyrelsen. Och nu har jag ett nytt! Bara 8 månader senare. Det tar sig!

Exet. Del 45981

Alltså jag orkar inte! Vad är problemet? Ska jag behöva byta telefonnummer?

Någon gång i juli tröttnade jag på exet. Alltså mer. Han skriver ju dagliga sms om hur mycket han saknar mig. Det har han gjort sen i oktober. Så i juli slutade jag svara på hans mess. Besvarade inte hans telefonsamtal. Är det någon som tror att han slutade? Fattade vinken. ICKE!

Så i fredags ruttnade jag rejält. Jag skrev ett låååångt sms om varför jag inte svarat honom (för att jag tröttnat på honom, less på att han höjt mig på en piedestal och att jag tycker att det är skrämmande med hans besatthet). Jag skrev också att jag älskar att bo själv. Och att jag aldrig mer vill bli tillsammans med honom igen.

Bra så! Telefonen tystnade. Inte ett sms på hela helgen. Så jag tänkte "äntligen!" Men igår var det slut på friden. Åter igen började det ramla in meddelanden. Och jag svarade inte. Ett nytt sms. Och ännu ett!

Alltså, är det nån som kan svara på vad det är för fel på karln? Ska jag behöva försvinna från jordens yta för att få vara i fred? Kan inte jag som alla andra har en hälsosam relation med mitt barns pappa? Jag orkar liksom inte med det här!!!!

Gifta mig

Det finns två kända personer som jag verkligen kan tänka mig att gifta mig med. Det finns säkert flera. Men jag är inte så haj på det där med kändisar. Ofta ser man inte så mycket av hur dom egentligen är. Som människor.

Ingen av dom här kändisarna är min typ av kille. Utseendemässigt. Men båda har sådana fina personligheter att jag smälter snabbare än en glass i en bastu.

Min första kandidat är Håkan Hellström. Ja, på riktigt. Jag är inte särskilt förtjust i hans musik. Och jag vet inte så mycket om honom. Men jag har sett några intervjuer på Youtube. Och jag dör!

Som nummer två kommer Anders Bagge. Han är verkligen otippad. Men jävlar vad jag tycker att han är charmig. Känslosam, glad, humoristisk, varm och empatisk. Slår vad om att han är världsmästare på att laga mat och värsta datahackern!

Jag är fullständigt övertygad om att jag skulle falla som en fura om jag träffade dessa herrar i verkliga livet.

Men.

Man kan ju tycka att det borde ju finnas okända killar med liknande personligheter. Eller? Hur kommer det sig att jag aldrig stöter på dessa människor?

Fast de som finns är säkert upptagna. Som Håkan och Anders. För inte finns det väl lediga män som är så vackra på grund av deras sätt att vara? Det finns väl ingen vettig kvinna som släpper greppet om en sån?

Nä. Blir nog solo resten av livet.

Middag

Jag har varit och ätit på tonåringens skola. Stockholms restaurangskola. Vid Globen. 4 rätter för 250 kronor. 5 rätter för 275.
Det är öppet för allmänheten på onsdags och torsdagskvällar. Ny meny varje vecka. Ett tips är att gå dit. Googla på Stockholms restaurangskola och gå in för att kolla telefonnummer till bordsbeställning. Och veckans meny. Det kanske inte är superbilligt. Men det är bra mat.

Utvecklingssamtal

Idag klockan halvtio ska jag ha utvecklingssamtal med chefen. Har bara haft utvecklingssamtal en gång tidigare i mitt arbetsliv. Det var för ca två år sen. Då hade jag jobbat nästan ett år inom staten. Och pratade så bra att jag fick 1500 kronor i löneförhöjning. Sen lades myndigheten ner.

Innan dess arbetade jag på Proffice. I sex och ett fuckingjävla halvt år. Hur jag kunde stå ut så länge är för mig en fråga. Jag hade inte ett enda utvecklingssamtal under dessa år. Inte nån bra personalpolitik där inte.

Och före det jobbade jag i restaurangbranschen. Där ska man vara tacksam över att man har ett jobb. Så där var inte heller utvecklingssamtal aktuellt.

Men nu jobbar jag som sagt inom Staten. Där bryr man sig om sin personal. Och jag har fått ett häfte med frågor som vi ska prata om. Typ 30. Och på princip alla frågor svarar jag strålande, bra eller positivt. Har liksom ingenting att klaga på. Sen så har jag ju världens bästa chef också! Det var hon som var min chef på gamla myndigheten också.

Fast den här gången kommer jag inte få lika stor löneförhöjning. Det funkar inte så på den här myndigheten. Även fast den är nystartad. Men jag bryr mig inte. Jag gillar mitt jobb så in i helvete! :-)

Men å andra sidan...

Så är det inte så illa när man väl vaknat och kommit ut...

Morgonstund har guld i mun...

Så fan heller!

Men det sägs att förbränningen är bra om man stavgår innan frukost. Så det är därför jag är uppe. Då kanske man går ner ett par hekto till.

Och det kan ju aldrig skada.

Rökning

Jag har varit rökare i många år. Så många år så att jag inte ens vill säga. Skämmigt. Men en gång var jag tuff! Trodde jag.

Tydligen ser det väldigt gott ut när jag röker. Mina bästisar röker inte särskilt mycket. Utom när jag är gäst. Då puffar dom nästan lika mycket som jag. För att det ser gott ut.

Men det finns en baksida med rökning. För dom som inte vet. Konditionen är urusel. Visst är den bättre nu när jag tränar. Men den är fortfarande riktigt dålig. Och varje gång jag tränar med min PT så gnäller jag. Flåsar och säger att jag inte pallar det här längre. Så har jag sagt sen januari när hon började träna mig.

Vid ett tillfälle i somras så fick hon mig att lova att jag skulle sätta ett slutdatum på rökningen. Om jag gick ner i vikt. Närmare bestämt 5 kilo. Och nu har jag som bekant gått ner 3,5. Inte så långt kvar med andra ord. Tills jag ska bestämma ett datum alltså. Men datumet ska vara i år. Inte 2012. Eller nyår eller nåt annat töntigt.

Så idag har jag beställt en bok. Äntligen ickerökare heter den. Jag känner folk som lyckats att sluta röka med den. För jag tänkte förbereda mig. Jag har nämligen inte tänkt att misslyckas med det här. Tänkte chocka tonåringen lite! Och mig själv.

-3,5 kilo!

Just det! Inte lika mycket som förra veckan. Men ändå. Det är ganska bra på två veckor. Tycker jag i alla fall. Så hyll hyll till duktiga mig.

Inte nog med detta. Jag börjar bli lite tajt i kroppen också. Alltså för att vara en tjockis. Inte som de som tränat i hela sitt liv. Jag har ju typ misshandlat min kropp i hela mitt liv. Nog för jag har varit extremt smal så innebär inte detta att jag skötte mig för det. Man kan säga att jag nog aldrig sen jag kom ur tonåren har tränat så frekvent som nu.

Hur som helst.

Jag har liksom inte lika tjockt lager fett på kroppen. Fingret kommer inte lika djupt när jag kör in det i magen till exempel. Och övre delen av ryggen är fan lite hård. Så! Det känns bra nu helt enkelt!