Finns jag?

Jag var som kanske bekant ute förra lördan. Och blev uppraggad av en kille. Som jag först dissade ganska hårt. Men han gav sig inte. Så jag mjuknade lite. Så pass att han fick mitt nummer.

Förra veckan hördes vi. Via både samtal och sms. Där han var ganska gullig. Och vi bestämde att vi skulle ses i lördags. På dan. Men jag fick ju självklart migrän. På kvällen hördes vi. Och bestämde att vi förhoppningsvis ska ses i veckan istället.

Det var sist jag hörde något ifrån honom. Jag har inte fått något svar på två sms. Och ringa tänker jag inte göra. Kan nån bara förklara för mig varför man jobbar hårt för att kliva in i någons liv och sen bara försvinna? Och lämna mig som ett frågetecken. Och nej, vi har inte legat.

Jag blir så förbannat irriterad på dårar som beter sig på det där sättet att jag förmodligen kommer att be nästa snubbe som närmar sig mig att dra åt helvete och låta mig vara! Om jag inte slår han på käften först.

Jag skiter väl i honom. Jag känner inte idioten. Men jag blir galet grinig på människor som klampar in och stör min tillvaro. Som gör att jag klankar ner på mig själv och undrar om det är MIG det är fel på? Som får mig att lägga ner energi på att undra vad fan som hände? Som ignorerar mina meddelanden.

Vilken jävla djurart män är! Inte fan är dom släkt med kvinnan i alla fall.

Upp och hoppa!

Hade en lugn hemmakväll igår. Hur skönt som helst. Vid tolvtiden fick jag en förfrågan om att gå ut. Från någon som jag gärna hade träffat eftersom det var några veckor sen sist. Men jag orkade inte. Utan gick och la mig runt två istället. Och det var ju perfekt eftersom jag skulle upp någorlunda tidigt idag.

Fast nån gång när jag sov ringde telefonen. Och jag fick besök mitt i natten. Som höll mig vaken till sex. Inte för att det var otrevligt. Men jag är ju inte den piggaste idag.

Nu ska jag göra mig iordning för att gå på Hälsomässan med Singelmamman. Jag räknar med att det ska bli så trevligt att jag glömmer bort hur trött jag är.

Morgonmejl

När jag kom till jobbet idag hade receptionisten mejlat om att det finns lediga massagetider. Måndagsmassören är han som tog mig till himlen förra veckan. Så jag har en dejt med honom klockan 14 idag.

Jag har alltså sovit tillsammans med en som är bra på att laga mat. Har dejt med massören klockan 14. Nu väntar jag på att killen som är bra på datorer ska dyka upp. För att hitta dessa kvaliteter hos en och samma man verkar inte va så lätt.

Fast starten på den här veckan ska jag inte klaga på...

Dåligt med bloggande

Jag har varit dålig på att blogga idag. Men Tonåringen har haft min dator eftersom hon är hos mig oplanerat och inte har sin med sig.

Så jag blev rastlös. Är typ beroende av datorn. Därför åkte jag ut till södra förorten istället. Har jag tur så får jag ligga sked inatt.

Kan behöva det efter den här helgen.

Ömsom vin, ömsom vatten...

Den här veckan är vatten. Har en sjukt tråkig vecka. Är astrött på mornarna, jobbar som en dåre på jobbet och åker sen hem där jag tillbringar kvällen framför datorn. Inget fel i det. Egentligen. Men en dag i veckan borde man väl kunna hitta på nåt?

Fast jag orkar inte ta tag i det själv.

Jag behöver nog kärlek tror jag. Nån som jag träffar typ två-tre gånger i veckan. En vardag och så på helgen. Då skulle veckorna få lite guldkant tror jag.

Kanske borde banta lite så att nån vill ha mig dårå. Lagom till nästa höst.

I'm in heaven!

Vi har gratis massage på jobbet. Det är tre olika massörer som är här tre dagar i veckan. Och jag brukar alltid gå på onsdagar eftersom jag tycker att hon är bra. Dumt att byta ett vinnande koncept kan jag tycka.

I morse mejlades det ut att det fanns lediga massagetider under dagen. Så jag tog en tid. Trots att det var en manlig massör. Har aldrig varit hos en manlig tidigare. Men skitsamma liksom. En halvtimmes massage denna soliga och underbara höstdag kan ju inte skada tänkte jag.

Maj gaaaad vilken massage! Det är den absolut bästa i mitt liv. Är helt jävla nervarvad, avslappnad och harmonisk!

Tror jag ska lägga till bra massör på listan vad jag vill att ett kex ska ha:

1. Bra på att laga mat
2. Duktig på datorer
3. Fantastisk massör

Ni ser! Jag har inte så mycket krav.

Jag tycker inte om att se ut som ett frågetecken!

För en månad sen eller nåt så slutade jag dejta en kille som jag träffat några gånger. Jag var helt klart intresserad men han var inte så vansinnigt mycket för att höra av sig. Och jag orkar inte med sånt. Så när jag påtalade det för honom via sms fick jag ett "Okej" tillbaka och sen var det liksom ur världen. Jag raderade hans nummer och fortsatte leva mitt liv.

Ikväll innan jag gick från jobbet så hade jag en vänförfrågan från honom på Facebook. Och eftersom vi inte har nåt otalt med varandra så accepterade jag. Lite undrande blev jag väl eftersom jag inte hört ett ljud från karln på typ en månad.

När jag sen startade datorn när jag kom hem och loggade in på FB började han att chatta. Frågade hur jag mådde. Och jag svarade. Då fick han telefon och var borta en stund. När han kom tillbaka skrev han att han inte orkade prata mer, utan skulle kolla film?????

Men varför börja prata överhuvud taget? Jag vill inte att min vardag ska störas av funderingar kring saker som inte har nåt värde.

3... 2... 1... 0...

Jag har haft en fling de senaste veckorna. Ganska läcker om man frågar mig. Men inte den bästa på att höra av sig. Som ni kanske förstått. Inte den sämsta heller, men man kan väl höras även om man inte ses? Eller? Sån är jag i alla fall.

Jag mår inte bra av att undra. Och bli osäker. Så jag skickade en text. Bära eller brista liksom. I meddelandet skrev jag att vi nog inte är kompatibla med varann eftersom vi hörs så sällan. Typ. Och fick till svar: Okej.

Hahahaha! Jag gjorde nog inget större intryck där.

Men för mig känns det bra ändå. För nu slipper jag undra. Och slösa tid. Även om det var en god läckerbit. Man kan inte få allt i världen!

Full rulle

Jag fick ju för mig att det skulle vara lugnt på jobbet nu när konferensen är över. Och visst är det inte helt hysteriskt. Men en del grejer har ju fått ligga på vänt. Som exempelvis budgetuppföljningen för fyra enheter och en avdelning.

Men hellre sitta på jobbet och ha fullt upp än ligga hemma och hoppas på att nån hör av sig... Förmodligen lär jag väl inte höra nånting heller. Så jag kör countdown. Och inga kommentarer om att jag lika gärna kan höra av mig. Jag har gjort det. Och dessutom så vill jag känna mig uppskattad. Inte som nån jävla stalker...

Hmmm...

Åååh vad jag skulle vilja ha sällskap med nån ikväll när jag kommer hem och är död efter dom här dagarna. Nån som tar hand om mig. Lagar mat... Men den jag vill är ju såklart upptagen.

Får krama kudden istället. Men den är inte lika varm och skön...

En perfekt dag!

Jag mår oförskämt bra! Sitter mest och ler fånigt. Så jag bjuder på en låt istället.



Nu stänger jag av hjärnan... Man ska inte analysera sönder saker.

Redan söndag?

Igår var jag en riktig slacker. En tvätt och en disk satte jag på. Sen tog jag det lugnt. Behövde det efter en kaosvecka.

Idag skulle jag putsa fönster och grejer. Men jag fick besök sent igårkväll. Som fortfarande är kvar. Så jag skiter i att göra nytta.

Mysigare så.

Hur ska jag tänka egentligen?

Jag har ju inte varit singel sådär vansinnigt länge. Snart två år. Innan dess hade jag ett förhållande på typ arton år. Så jag har ingen färsk erfarenhet på killar direkt. När jag rymde från exet så ville jag inte se åt en karl ens. Ville mest göra som jag ville. Och va ensam.

Det vill jag fortfarande.

Men ibland så vill jag ha nån som jag kan träffa lite då och då. Men jag är lite kinkig där. Har svårt att bli intresserad. Det är alltid nåt fel på killen... Eller kanske mig. Och utan intresse så kan jag lika gärna skita i det. Jag är inte ute efter liggandet.

Enbart.

Men nu har jag alltså blivit intresserad. Fast jag vet inte om han är det. Och jag vet inte hur länge jag ska vänta för att få reda på det? Jag vet heller inte om jag ska visa nåt intresse. Eller om jag ska spela stencool. Om jag ska höra av mig eller ska han göra det? Och om det är han som ska höra av sig, hur länge ska jag vänta tills jag lägger ner.

Jag menar. Jag är I N T R E S S E R A D. Inte kär eller nåt annat tjafs. Vill lära känna honom lite mer. Har ingen aning om jag säger no no efter en dejt till. Men frågan är då om det blir en dejt till? Eller om han redan har gått vidare. Och hur ska jag veta det i så fall? Hur fan ska jag tänka?

Orkar inte lägga ner massa tid på tankar fram och tillbaka!

Perfekt helg!

Jag har haft en perfekt helg! Det finns absolut ingenting jag kan klaga på. I fredags dejtade jag nån. Och det var ju hundra år sen sist. Dessutom så kändes det helt okej. Så man kan ju hoppas på att det blir fler gånger...

Med honom alltså.

Igår hade bästa kompisen sin årliga kräftskiva/poolparty. Och den blev lyckad som alltid. Blandad mix på personligheter och åldrar. Nära vänner, de man bara träffar på kräftskivan och nya ansikten. Hur kul som helst.

Idag har vi slappat vid poolen. Segt men skönt.

Som sagt, en perfekt helg.

Tidig hemgång

Jag är hemma redan! Och handlat till morgondagens kräftskiva har jag också gjort. Nu väntar bara projektet att försöka göra sig snygg utan att se överstylad ut. Och det lär ju ta några timmar...

Det kom ett telefonsamtal...

Men jag låg i badet. Och ringde upp eftersom numret inte fanns i telefonen. 2 timmar senare lägger jag på. Med ett leende.

Jag är visst upptagen imorgon. Det kan ju vara trevligt.

Skitsamma att jag får alldeles för lite sömn i natt igen.

Det här med att vara singel

Jag är kanske inte normal. Förutom allt annat så tänker jag på det här med förhållande så här på fredagskvällen när alla andra sitter och kollar Let's dance.

Som jag satgt tidigare så är jag "faktiskt" nöjd med att va singel. Kanske har det att göra med ett allt för nära minne av flera års misär förhållandemässigt. Men självklart kommer jag inte vilja vara singel resten av mitt liv. Fast jag kommer nog aldrig vilja flytta ihop och bli normal.

Det jag tänkte på är vad jag saknar? Visst, sex. Men det är faktiskt irrevelant i sammanhanget. Det räcker med att gå ut på krogen så har man det fixat. Även fast det inte är det bästa. Och så kan man ju faktiskt klara det själv... Ja jag vet att det inte är riktigt samma sak, men fysiskt så är det det.

Det jag saknar är hångel! Ni vet, hångel som i tonåren... Hångel som i vara kär. Hångel som att tro att man förmodligen inte kommer att överleva natten. Och närhet såklart!!! Nån som stryker mig på kinden och säger att jag är fin. Någon som kysser mig i nacken och talar om att jag betyder nåt. Just DET saknar jag!

Och jag har svårt att tro att det funkar om man är ihop på riktigt. Efter några år. Och det är DET jag saknar. Så varför ska man inleda nåt som man innerst inne vet är "dödsdömt"?

Om man är singel alltså.

Killfunderingar

Alltså jag är ganska nöjd med att vara singel. På riktigt. Jag kanske har dålig erfarenhet efter exet trots att fåra första 13-15 år var ganska bra. Men jag trivs med att vara själv. Få bestämma själv är min favoritsyssla.

Men.

När man ser såna här bilder så undrar man vad fan man håller på med?!?
Men det kanske inte är i den ligan man skulle spela om man skulle få för sig att skaffa sällskap...

Synd!

Jävligt synd.

Dreglar...

Jag måste skaffa mig sällskap! Jag måste ha nån att bankelibanka (som Mona säger) med!

När man ligger på stranden och i princip dreglar för att en kille är läcker, då är det dags att ge sig ut och leta. Men det orkar jag inte. Jag är ingen raggartyp.

Men shit vad jag försöker att låta bli att kolla! Hade jag vågat hade jag fotat. Ensam? Jag?