måndag 11 januari 2010

Mål 2010

Jag har funderat över mina mål för året. Och det är inte så lätt vill jag lova. Inte för mig. Inte när man ska dela upp målen i aktiviteter.

Mina drömmål när året är slut är:
  • Jag har köpt en lägenhet i stan
  • Jag köper kläder i två storlekar mindre än vad jag gör idag
  • Jag har snart råd med ett ögonlyft
  • Jag har blekt mina tänder
  • Mitt sociala liv består inte bara av fest och alkohol
  • Jag har ännu bättre självkänsla än vad jag har nu
Det var ju inte så svårt. Men hur jag tar mig dit är det svåra...
Återkommer i ämnet.

4 kommentarer:

MonasUniversum sa...

Jamen jaaa, ett ögonlyft! Gör det, jag har gjort det och dra åt helvete vilken förändring det var!

POLISHUSTRUN sa...

Lycka till med alla dina mål! Helt säker på att du fixar det men tillåt dig själv att ha downperioder!!

Singel i storstan sa...

Mona: Eftersom jag har lite genetiskt häng på ögonen så kommer jag definitivt göra en. Har alltid sagt att "när jag inte längre kan ha ögonskugga är det dags."

Har du några tips? Hur mycket kostade det för dig? Var gjorde du det? Hur länge var du blå osv?

Polishustrun: Du har så rätt med att tillåta sig själv att ha downperioder! Man glömmer lätt det.

MonasUniversum sa...

Hmm. Jag fick rabatt. För jag hade lyft upp ett par väsentliga delar ett vånginsplan.

SÅ jag betalade 7000 kr. Och har världens bästa doktor: Michael Olenius, Proformakliniken. Jag gjorde en jävla massa undersökningar innan och kom fram till att han var perfekt. Tror att han fortfarande är ordförande för SvenskaPlastikkirurgiblabla-nåt. Du kommer att älska honom. Jag skickar alla dit!

Jag hade inga blåmärken alls, och då ska man veta att jag är en sån som får blåmärke bara man petar lite lätt på mig. Tricket?
Jag köpte en miljon bomullsrondeller, ett gäng böcker på cd (nu kan man ladda ner) och ställde en skål med vatten och rondeller i kylen, samtidgit som jag hade en framme vid soffan: jag låg ned, lyssnade på bok, och bytte rondeller på ögonen varje kvart-halvtimme i två-tre dagar.

Låter meckigt men fan vad det var värt det. Jag gjorde op på torsdagen och var ledig på fredagen. Kom till jobbet på måndagen utan att ett spår syntes.

Dock var det en rolig sak: de som inte visste att jag gjorde det här sa alla: "hmm, har du gjort nåt? JAA, du har färgat håret va?"

Tror tamejfan att 8 av 10 sa det.

Det du får vänja dig vid är att du kommer få en annan form på ögonen, MEN, du kommer se så jävla glad och pigg ut så det är det värt. Jag mådde hundra gånger bättre.

Fast jag visste redan då att jag förmodligen måste göra om det en gång till. Beror på vad man har för hudtyp...och jag har den värsta.

Good luck baby. Och du, du vet väl att man nu för tiden kan ta sånt på avbetalning med bra villkor? Hade en kompis som gjorde det.