Imorgon är det den 1 februari och jag har sedan den 4 januari sagt att det är dags att ta tag i träningen, vikten, hälsan och mig själv. Jag har inte spårat ur. Men jag känner att nu jävlar är det dags att sätta fart.
Jag ska gå ner tio kilo till tonåringens student. Josefin, min personliga tränare, tror att det blir svårt. Inte omöjligt men svårt. För jag ska ju inte banta. Men jag har gett mig fan på att det här ska gå. Det funkar inte att prata sig smal. Det har jag försökt nu i ett gäng år.
Därför går jag och lägger mig nu så jag kommer upp till morgonpromenaden. Även om det är snorkallt. Och jag ska promma frekvent. Inte en-två gånger i veckan.
Visst kan jag klara det?
5 kommentarer:
Klart du klarar! Så här bestämd har jag nog aldrig "hört" dig!
Det här med PT, se det som en sporre att övertyga henne. Så funkar jag i alla fall.
Lycka till och jag önskar dig en hurtig vecka. Glöm inte att stretcha!
Det var precis så jag kände när hon sa att det kan bli svårt. "Jag ska nog visa dig!" Men jag sa det inte...
Byt PT...
Heja dig!
C: Jag gillar henne. Och jag tror att hon säger sådär för att hon vet hur jag funkar...
Ting: Tack! Du ska inte med då? Har hört att dina brallor börjar spricka. ;-)
Skicka en kommentar