Jag har väldigt lite minnen av mina klass- och skolkompisar från grundskolan. Är ju med i Stay Friends och lite då och då registrerar en ny gammal klasskompis sig och oftast känner jag knappt igen namnet, än mindre kan jag se ett ansikte. Kanske beror det på att jag hatade att bo i Östersund och har därför förträngt den tiden eller så beror det på att vår klass delades i sjuan och många av de gamla klassisarna blev parallellklassare och nya tog vid.
Idag skrev en gammal klasskompis från ettan till sexan till mig och jag blev glad för jag kommer verkligen ihåg honom och har tänkt på honom ganska många gånger sen den tiden! Vi umgicks väl inte direkt men han bodde i lägenheten under mig... En kväll när jag hade utegångsförbud satt han i sitt fönster under mig och jag i mitt och snackade i flera timmar om allt möjligt. Vi lyssnade även på Phil Collins "In the air" och sen den gången i sexan (tror jag att det var) tänker jag alltid på honom när jag hör den låten. Konstigt hur man kan komma ihåg såna små episoder ur sitt liv.
Hur han såg ut kommer jag däremot inte ihåg. Han var rödhårig och hade fräknar men nåt ansikte kan jag inte få fram... Men ändå tänker jag på honom varje gång jag hör låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar