Andra advent

Vem kunde tro att jag nånsin skulle strunta i förberedelsen av julen som jag gör i år? Miss jul herself liksom. Visst, stjärnor och stakar finns i fönstren. Men sen då? Var är känslan?

Tonåringen frågade om det årliga baket. Och visst kan vi baka. Men hon vill inte komma när jag har en människa boende här. Och han är i princip aldrig utanför dörren. Han sitter mest och glor på teve. Från morgontimmar till nu ungefär... Jag håller på att bli tokig!

Och egentligen är det inte hans fel. Han vill härifrån lika mycket som jag vill att han ska dra. Men han har problem med Försäkringskassan. Och alla har väl hört hur hårda dom är i dessa dagar.

Men just nu så orkar jag inte tycka synd om honom. Jag vill ha hit min dotter! Jag vill irritera mig på hennes slarv. Bråka med henne om alla möjliga småsaker. Gå söndagspromenader med henne. Ha snackkvällar.

Men istället lever jag nästan som när jag levde med exet. Minus tonåringen. Och det finns ju en anledning till att jag drog från honom efter 19 års förhållande.

Usch vilken deppig andra advent det här blev. På nåt sätt måste jag ta mig ur det här. För jag klarar snart inte längre att hålla skenet uppe.