Dags att fokusera!

Hörrni!

Det är dags att fokusera! Fokusera på något viktigt! Något som är viktigare än bloggar, mode, smink och relationer, Något som berör!

Kanske inte något som berör alla. Men ändå så gör det det. Något om färger. Något om hjärta. Något om... livet! Någonting viktigt! På riktigt!

Någonting som stavas F O T B O L L ! ! Något som de flesta inte bryr sig om, men ändå har någon sorts tillhörighet till. Något man retar något på jobbet om, skrattar åt, skräms över, blir arg åt... eller lägger sin själ på!

Det är dags att fokusera mina vänner! Helst ni som har blåblåa hjärtan. Ni som inte vill åka ner i Superettan. Ni som inte vill vara något kompisgäng som inte bryr sig om man åker jojo mellan divisionerna. Ni som vill vinna!

Skit samma om tidningarna skriver om kriser! Skit samma om tidningarna skriver om att vi inte bara är sämst i stan, utan även i hela f***ing jävla världen. Vi MÅSTE vinna! Vi måste stå upp!!!

Och nu pratar jag inte om oss supportrar. Nu pratar jag om Djurgårdens trupp som startar imorgon mot Hammarbys trupp. DAGS ATT VISA HJÄRTA! Jag skiter om ni inte har något hjärta i klubben (fast det gör jag), men det är dags att visa varför man har mer än jag i lön! På riktigt! På allvar!

Det snackas så jävla mycket om att vi supportrar ska stå upp i år. Det snackas om att vi aldrig ger upp. Att även fast spelarna går ut och joggar så ska vi supportrar stå enade och sjunga för vår klubb. Trots att vi faller rakt ner i helvetet. Trots att tidningarna skriver om maktkamp. Trots att vi blöder inombords. Trots att vi blir hånade överallt där vi kommer.

Nä... Jag ger matchen imorgon. Sen vet jag inte om jag orkar något mer. Jag har betalat min säsongsbiljett, så Djurgården blir inte ekonomiskt lidande på grund av mig. Men mitt hjärta orkar inte med det längre. Jag är över 40 år. Jag har ingen lust att dö av ett blödande hjärta på Stadion. Jag har andra intressen också. Som typ.... hockey. Eller kanske... film, musik och resor.

Jar orkar inte se Djurgårn förlora mot kompisgänget bajen en gång till! Jag orkar inte se min tatuerings färger åka ner i superettan. Jag orkar helt enkelt inte stå till svars för ännu en idiot som hånar, sparkar och flinar åt min passion...
Något som får mig att vilja ta livet av mig varje gång jag ser och läser om Djurgårdens förfall.