Det här med att blogga är lite farligt (inte FARLIGT dårå) måste jag säga. Det blir liksom som ett gift, man kan inte låta bli att skriva. Eftersom jag i princip bara skriver för mig själv så ger det heller ingen prestationsångest, men vad det ger är någon slags lättnad. Jag blir av med aggressioner som jag annars hade burit med mig och jag blir lättare när jag skriver av mig mina funderingar. Tyvärr har jag inte riktigt kommit dit att jag fångar ögonblicket ännu. Alltså tar foto på nån surkärring som irriterar mig på bussen, någon som säger något roligt som jag tjuvlyssnat på eller liknande. Enda gången jag egentligen fångar tillfället är när jag är irriterad eller arg och det är ju inte så bra egentligen. Jag är ju faktiskt en ganska positiv och glad människa vilket de som känner mig väl vet. Vad jag måste börja med för att få min blogg perfekt (för mig) är just att även fånga alla positiva tillfällen. De tillfällen som får mig att bli glad och så vidare... Då kan jag när jag tittar tillbaka till mitt liv gå tillbaka till denna "dagbok" som är online (så att inte just en särskild person ska läsa) den och minnas tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar