Boring

Jag vet inte varför, men den senaste tiden har jag märkt att jag är uttråkad så fort inte någonting händer. Mycket har väl att göra med att jag inte har någon att lägga min uppmärksamhet på. Och eftersom jag har ett mindre helvete här hemma så vill jag så gärna fly ifrån det och göra någonting roligt och meningsfullt. Jag menar, jag får aldrig (och då menar jag verkligen ALDRIG) vara ensam hemma, jag kan knappt träffa mina kompisar för då börjar telefonen att ringa och sms'a, om jag har varit på fest, bortaresa eller ute så får jag försvara mig och göra en redogörelse på allt som har hänt etc etc. Är det meningen att det ska vara så? Inte nog med det så verkar jag inte falla för de som faller för mig och tvärtom vilket gör att jag inte kan få utlopp för mina passionerade känslor som ligger och pyr i min skorpionkropp

Jag har det jävligt jobbigt nu faktiskt! Som idag: Åka och jobba, jobba över, åka hem, laga mat och... inget mer liksom! Jag vill sluta jobbet, träffa någon jag känner och gå på bio eller fika eller käka ute eller gå runt och strosa eller spela minigolf eller sporta eller whatever! Bara jag slipper bli nerdragen i ångestens djup som finns här hemma. Bara jag får luft så att jag kan andas och överleva! Min största önskan är att prinsen på vit häst kommer och ger mig syre. Han behöver inte vara Mr. Perfect, bara han får mig att blomma och må bra. Han som får mig att skratta och känna mig uppskattad och omtyckt igen. Bara för en liten stund så att jag blir stark, positiv och glad igen. Kan jag inte bara få en liten påminnelse hur det känns att vara kär och passionerad?