Hemsk kväll...

Kvällen har varit tårfylld och ledsam. Jag gjorde bort mig rejält idag! Och inte kan jag skruva tillbaka tiden heller! Kunde det inte blivit vintertid idag istället?

Det började med att spontana jag gav min bloggadress till Han utan att tänka efter att jag har skrivit om honom. När jag kommer på det så sätter jag mig och börjar radera i massor av mina inlägg och hoppas på att han har fullt upp med jobb. Istället får jag ett meddelande efter tio minuter där han skriver att han förtjänar kängorna jag gett och att han inte hade en aning om att han hade sån inverkan på mig... FAAN! Han hade hunnit läsa!!!

Till att börja med så har han haft stor inverkan på mig sen 1984 när jag såg honom för första gången och som fortsättning så är det mest själva dissningen som stört mig. Jag hade honom i några veckor när jag var typ 17 år och sedan dess så har han ALLTID haft någon annan när vi har setts. Därför har jag blivit frustrerad över att jag aldrig får chansen hos denna perfekta människa. Men jag har också lärt mig att acceptera att det inte är meningen att jag ska få honom...

Jag skulle så jävla gärna vilja förklara för honom men jag kan inte. Inte på msn. Hade tänkt att skriva ett mail till honom nu under kvällen men jag gråter bara. Varför? Jag vet inte. Kanske därför att han skrev att han inte törs träffa mig eftersom han har ett förhållande och inte vet vad som kan hända eftersom han är förtjust i mig. Typ. Kanske sa han så för att trösta mig, men tänk om det är sant?!? Tänk om han är det jag vill att han ska vara, men att jag aldrig kommer att få veta eftersom han är upptagen. DET gör mig så jävla ledsen.

Jag fattar inte vad som händer egentligen. Jag känner honom knappt trots att jag känt honom i många år. Och egentligen vet jag inte alls hur jag skulle känna för honom om vi träffades tio gånger. Men det är just den där längtan att få träffa honom som gjort mig galen. Och hans rätta ord vid rätt tillfällen...

Imorgon fyller jag år och jag känner ärligt för att sjukskriva mig och stänga av telefonerna. Jag får bara ångest av att fylla år. Mamma och pappa ringer aldrig på min födelsedag längre, ingen vill komma och fika och Cassi ska inte ens vara här... Då är det bättre med en vanlig torsdag istället. Då bryr man sig inte.