Har inte skrivit på några dagar... Dels för att jag haft att göra på jobbet, dels för att jag varit supertrött. Det är inte mycket som lyser upp min tillvaro just nu och då blir det extra märkbart att det är höst, mörkt och trist. Mina dagar är i princip likadana; klockan ringer, jag snoozar, upp, duscha, frukost, sminka, klä på sig, till jobbet, jobba, prata med han på MSN så att man blir frustrerad, lunch, jobba, sluta, handla, hem, laga mat, äta, surfa lite, bada och sova. Ingenting annat. Den enda ljuspunkten nu är faktiskt när jag får msn'a lite med Han, men allvarligt, vilken frisk människa ser fram emot lite msn som enda höjdpunkt?!? Då har man inte höga krav på sin tillvaro.
Han var förresten inte online igår. Inte ringde han eller sms'ade heller. Han kanske har blivit sjuk eller nåt, men det är ensamt de dagar jag inte hör något från honom över huvud taget. Då blir det helt mörkt, inte ens en liten tändsticka att lysa upp med. Men jag orkar inte sitta och deppa, ingen mår bättre av det, framför allt inte jag! Jag måste helt enkelt inse att jag egentligen inte betyder särskilt mycket för honom eftersom han inte verkar sakna mig. Jag tror att han kanske säger mer än vad han egentligen tycker, tänker och känner... Men skitsamma, jag får fylla mina arbetsdagar med mer jobb så jag inte har tid att sitta och längta efter honom helt enkelt. Jag kan inte utsätta mig själv för all smärta och jag måste någon gång inse att jag är mer värdefull än att trampas på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar